Fusksverige har valsedlar som det går att fuska hur mycket som helst. Dessutom kan vem som helst plocka bort "obekväma" valsedlar från vallokalerna.
Bland andra Sveriges näst största partis valsedalar - SD.
Danmark har som vanligt gått före Sverige med valsedlarna. Man har alla partier på en valsedel.
Då blir det svårt, eller omöjligt att fuska.
När ska Sverige lära av Danmark?
Det är väl inte så här det ska gå till??
Jag arbetar som distriktssköterska i Lunds kommun. Min kollega har bott i Sverige i sex år tillsammans med sin fru och deras två små barn. Under denna tiden har de gjort precis allt "rätt": De har lärt sig svenska, validerat sin utbildning och fått svensk sjuksköterskelegitimation. Vilket han har bekostat själv.
Han har haft en fast anställning i fem år.
Hans fru har gjort samma resa – lärt sig språket, fått sin legitimation och arbetar idag på en avdelning på sjukhuset i Malmö.
De arbetar, betalar skatt och är engagerade i samhället. Familjen är även engagerade i olika föreningar tillsammans med barnen. De har köpt hus, barnen går i svensk skola, de har vänner och är fullt integrerade i det svenska samhället.
De har gjort allt rätt.
Nu kom beskedet: De får inte stanna i Sverige.
Varför? Jag förstår verkligen inte.
Två sjuksköterskor med samhällsbärande funktioner tvingas nu lämna sina arbetsplatser. Trots flera år i Sverige, yrkeslegitimation och anställning inom vården – blir de utvisade. Detta sker samtidigt som vården ropar efter mer personal.
Min kollega och hans fru har byggt upp förtroende hos patienter, kollegor och arbetsgivare. De är en del av ett team som fungerar – ett team som nu slås sönder av en stelbent och orimlig utlänningslagstiftning.
Det handlar inte bara om en familj som drabbas. Det handlar om patienter som nu förlorar en trygg vårdkontakt. Om en arbetsplats som tappar kompetens. Och om ett samhälle som aktivt försvagar sin egen välfärd.
Hur kan vi motivera att fullt utbildade behövda och etablerade sjuksköterskor utvisas – samtidigt som vårdköerna växer och arbetsbördan ökar för varje kvarvarande kollega?
Det är inte bara inhumant utan även samhällsekonomiskt oförsvarbart. Men det är så verkligheten ser ut när byråkratin tillåts väga tyngre än människovärde och samhällsnytta.
Snälla jag ber er att dela detta inlägget, jag vill ha kvar min kollega!
av Anna Eklund
Talade med en bekant i går.
Vi har känt varandra i många år.
Hon var mycket orolig.
Endast några stycken i hennes bekantskapskrets av medelklassmänniskor förstod vad som just nu sker i Sverige.
Många kan hon inte ens tala med därför att de inte kan se att Sverige har blivit förändrat.
Hon var förtvivlad.
Vad kommer att ske med Sverige?
Jag berättade att muslimerna långsamt kommer att ta över.
De har sin plan och arbetar strategiskt.
Svenskarna förstår inte eller vill inte förstå.
Jag påminde henne om att den 14 maj 2012 skrev jag första gången på Avpixlat (numera Samnytt) under eget namn.
De flesta, 99 %, kommenterade under pseudonym för att inte råka illa ut.
Jag påminde henne om att alla i min dåvarande bekantskapskret trodde att jag hade blivit rasist och tog avstånd från mig.
Alla försvann.
Hon berättade att även hon trodde att jag hade blivit rasist, och vår bekantskap var bruten i kanske fem, sex år.
Om det är någon som tror att jag tog poäng på denna seger för mig, så tror ni fel.
I stället förstod jag hennes vånda när hon måste gå igenom processen att börja förstå att hon hade haft fel.
Hon berättade att jag är en av de få hon kan ringa och berätta om sin oro över vad som händer i Sverige.
Hon överväger att flytta utomlands.
Hon har förstått fullt ut vad som händer.
Hon är en av dem som inte vågar gå ut om kvällarna.
Varenda svensk måste gå igenom samma process för att komma till klarhet.
De har förklarat utvecklingen med att andra plötsligt har blivit rasister,när det egentligen handlar om deras bristande förmåga att kunna tolka förändringarna.
Jag läste om det judiska folket i Tyskland och Polen på 1930-talet, när nazisterna började få makten.
I många judiska familjer sa fadern att nej det kan inte hända. Några i familjen ville lämna landet.
Fadern med makt fick hela familjen att stanna - och alla hamnade i Auschwitz.
Det formade det judiska folkets bestämdhet att bara lita på sig själva, och med fasthet leda sin egen utveckling.
Svenska folket är inte där än, om vi någonsin kan komma till samma insikt.
Vad det handlar om är att Muslimska Brödraskapet i Kairo har för avsikt att göra islam till en världsreligion på jordens alla kontinenter.
Metoden är att med samförstånd och samverkan med existerande organisationer i Europa gradvis ta över institutionerna.
Det ledde till Socialdemokraternas samarbete från 1994 med Sveriges Muslimska Råd.
Socialdemokraterna hjälpte muslimerna att bygga upp 25 rikstäckande muslimska organisationer, som när jag undersökte dessa organisationer för ett par år sedan, kunde konstatera att de fick 600 miljoner kronor i bidrag per år.
Vänsterpartiet håller också på att tas över av muslimer.
Men stora delar svenska folket förstår inte.
De inom medelklassen som förstår, har få att prata med.
Min kvinnliga bekant är förtvivlad över vad som händer runt henne varje dag.
Hon har ett sådant arbete att hon måste vistas i verkligheten.
Hon ser alltså med egna ögon.
Hon var tidigare Miljöpartist.
Är jag rasist för att jag säger det jag ser? Är jag fascist? Eller har vi kommit så långt att den som talar om obekväma problem automatiskt ska få en etikett?
Före valet berättade jag om budskap som jag själv hade sett och hört på andra språk, bland annat: ”Rösta på V eller åk till flygplatsen.” Jag blev kritiserad för att jag tog upp det. Men jag tänker inte se problem och sedan låtsas som om de inte finns.
Människor kommer till mig och berättar saker eftersom de känner att de kan prata öppet med mig. Jag är tacksam för det förtroendet, men det innebär också ett ansvar. Jag försvarar individens frihet, inte kollektivets makt över människan.
Inga pappor ska bestämma över sina vuxna döttrar. Inga män över sina fruar. Inga släkter över ungas kärlek. Inga religiösa ledare ska bestämma hur andra människor måste klä sig eller leva.
Låt oss för ett ögonblick byta perspektiv.
Tänk om tusentals svenskar flyttade till Kurdistan och krävde att samhället skulle anpassas efter dem. Tänk om de krävde att fläskkött skulle serveras eftersom det tillhör deras matvanor. Att kyrkor skulle byggas och kyrkklockorna ringa varje söndag. Att deras barn aldrig skulle behöva besöka en moské, inte ens i undervisningssyfte.
Tänk om svenskarna dessutom sa att traditionella kurdiska kläder är opraktiska, olämpliga och inte passar in i deras kultur, och därför krävde att slippa se dem eller att kurderna skulle sluta bära dem. Hur hade vi reagerat?
Det är precis lika fel som när vissa pappor eller religiösa män i Sverige säger att deras döttrar och fruar inte får bära vanliga svenska kläder eftersom de anses vara ”för västerländska”, ”inte muslimska” eller inte täcker kroppen tillräckligt. I ett fritt samhälle bestämmer varje vuxen människa själv över sin kropp och sina kläder, oavsett om hon väljer en kort kjol, en slöja eller en traditionell kurdisk dräkt.
Tänk också om svenskarna krävde kostnadsfria språklektioner, tolkar under många år, ekonomiskt stöd och större bostäder, men ändå inte accepterade några krav på att lära sig språket, följa landets normer eller bli en del av samhället. Tänk om de ville förändra skolorna, maten och traditionerna, samtidigt som de anklagade kurderna för intolerans när dessa protesterade.
Hur hade vi reagerat? Hade vi tyckt att alla dessa krav var självklara och rimliga?
Poängen är inte att människor ska överge sin kultur, sin tro eller sin identitet. Sverige ska hjälpa människor som behöver stöd. Språkundervisning och tolk kan vara helt nödvändiga, särskilt under den första tiden. Men stöd måste också följas av ett eget ansvar att lära sig språket, följa svensk lag och respektera det samhälle man har kommit till.
Du får tro, älska, protestera och engagera dig. Du får bevara ditt språk och din kultur. Du får klä dig som du själv vill. Men du kan inte kräva att Sverige ska underordna sig dina religiösa eller kulturella normer. Du får inte kontrollera andra människor eller föra med dig hat, hot och konflikter mellan grupper till svenska gator.
Det här handlar inte om människors ursprung eller religion. Det handlar om handlingar, krav och värderingar. Självklart gäller det inte alla invandrare eller alla troende, därför måste vi vara noga med att inte generalisera. Men vi får heller inte blunda för verkliga problem av rädsla för vilka etiketter andra ska sätta på oss.
Att beskriva det man ser är inte rasism. Men att tala sanning kräver både mod och precision. Den dag vi tystnar om verkliga problem av rädsla för att kallas rasister eller fascister, då har vår demokrati ett betydligt större problem.
av Lenja Sharif
Sverige var länge ett av världens mest välfungerande länder. Den höga kvaliteten i samhällets institutioner möjliggjorde tillit mellan människor.
Bild: Pixabay
Vid någon punkt började de krav och förväntningar som behövs för ett sådant samhälle att sänkas. Till slut befann sig Sverige i ett läge där kontrollen över allt från folkbokföringen och landets gränser till elsystemet och tryggheten var förlorad eller kraftigt försvagad.
De senaste fyra åren har till stor del handlat om att restaurera de institutioner som är hörnstenarna i Sveriges framgång och svenskarnas trygghet.
Ofta har det skett under högljudda protester från dem som var med och tappade kontrollen eller rentav inte förstår eller uppskattar värdet av de fundament som möjliggör ett välfungerande samhälle.
Socialdemokraterna förklarar sitt eget agerande med naivitet. Den blandning av agerande och åsikter som skapade problemen är givetvis bredare än så. Här finns allt från en akademisk värderelativism och människor som är emot västerlandets kultur till dem som i grunden uppskattar civilisationen, men tror att den kan bestå utan uppoffringar.
Med valresultatet färdigt är tyvärr initiativet tillbaka hos dem som inte klarade av att ta hand om Sverige. Följaktligen utspelar sig nu en regeringsbildningsprocess med rent farsartade uttryck. Det är en sorg att se.
Min övertygelse förblir densamma. Med ordning och reda, frihet och ansvar samt vägar till gemenskap går det att bygga Sverige som ett av världens bästa länder.
Arbetsgemenskap är inte allt. Men inför gemensamma arbetsuppgifter blir personliga olikheter mindre viktiga.
Med ett starkt engagemang för samhällets hörnstenar, såsom vår rättsstat och civilisatoriska tradition, tillsammans med en stark arbetslinje, går det att lägga en bättre morgondag framför oss. Sverige behöver en ekonomisk reformagenda.
Ur den oreda som nu råder hoppas jag innerligt att det reser sig en ny möjlighet för statsminister Ulf Kristersson att fortsätta den positiva resa som Sverige har inlett.
När partitaktiker och mediastrateger fått hålla på ett tag hoppas jag att det finns tillräckligt många robusta folkvalda som kommer till samma slutsats. Det är vad Sverige behöver.
Det kaos som nu råder skadar jobb, företagande och sammanhållning på djupet. Vi måste inte ha det så.
av Niklas Wyman
Lotta Söderström
Instämmer i varenda ord och hoppas innerligt att Moderaterna ska få fortsätta att styra landet i rätt riktning. Det arbete som Tidöpartierna har lagt ned under den här mandatperioden är ovärderligt och kräver ett fortsatt underhåll som de rödgröna vägrar att befatta sig med. Ett rödgrönt kaos väntar.
Min hemula kommentar
Vi får inte glömma bort att mycket av det goda som har hänt i Sverige de senaste fyra åreen har Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson stått för.
Skandalerna kring Vänsterpartiets nyvalda företrädare blixtbelyser flera allvarliga samhällsproblem.
Etnisk segregation, medborgare och väljare som inte kan svenska, kravlös bidragsförsörjning, permanenta uppehållstillstånd med resor till ursprungslandet, gängkriminalitet, felaktig folkbokföring, fusk med föreningsbidrag och förtryck av kvinnor.
Detta är rättmätigt provocerande. För inte länge sedan var detta problemkluster något fullständigt otänkbart i Sverige. Och problemen har uppstått som direkta konsekvenser av politisk vanskötsel, som pågått i decennier.
Dessbättre har den moderatledda regeringen under mandatperioden arbetat intensivt för att lösa dessa problem. Effekterna började vi se lagom till det val vi nyss har haft.
Vänsterpartiets kandidathaverier påminner om vikten av att arbetet fortsätter.
När det gäller Mohamed Abdukardir Ali är hans ”timeout” bara en dimridå. Antingen är man riksdagsledamot eller så har man avsagt sig uppdraget. ”Timeout” är något Socialdemokraterna hittat på och som används när en riksdagsledamot helt enkelt vill hålla sig undan för att slippa svara på berättigade frågor från journalister.
Samtidigt fortsätter Magdalena Anderssons förtvivlade försök att bilda regering. Men om hon lyckas kommer det, oavsett form, innebära att reformarbetet avstannar och att genomförda reformer riskerar att rullas tillbaka.
Sverige behöver en moderatledd regering som kan slutföra arbetet med att få ordning på Sverige.
Lena Asplund
Som sagt hur kan man fortsätta att resa till ett land som man ”flytt” från och därmed fått uppehållstillstånd och även medborgarskap i Sverige. Det är något som inte riktigt stämmer.
Min kommentar
Jag förmodar att de som fått flyktingstatus antingen har flytt från militärtjänst, eller från något straff, eftersom de (oftast yngre män), har kastat all identifikation - utan sin telefon. Varför inte kontrollera deras telefoner. Där finns säkert deras identitet och gå vidare därifrån.
Klanröstning, valfusk och en politik som förutsätter att väljarna alltid kommer att rösta på ”rätt” sida kan till slut slå tillbaka mot dem som byggt systemet.
I sin iver att behålla makten men framstå som antirasistiska, goda och toleranta har de rödgröna under lång tid underskattat en ganska enkel verklighet: De som en gång var deras valboskap röstar nu utifrån sina egna intressen, värderingar och lojaliteter.
När man samtidigt blundar för problem med integration, korruptions, kriminalitet, fusk, parallella strukturer, klanlojaliteter och en förändrad syn på demokrati, riskerar man att skapa precis den situation man själv säger sig vilja förhindra.
Det är enkel matematik.
Släpper du in fler och fler människor i ditt eget hus utan att fundera över vad som händer med sammanhållningen, värderingarna och spelreglerna, kan du en dag upptäcka att du själv inte längre bestämmer över huset.
Det är inte rasism att konstatera det. Det är demografi, makt och politik.
De rödgröna har länge tagit den svenska demokratin och de västerländska samhällsinstitutionerna för givna. De har utgått från att deras värderingar alltid kommer att dominera och att människor som kommer hit automatiskt kommer att anamma samma syn på demokrati, frihet och samhällsansvar.
I en demokrati finns inga permanenta maktpositioner. Den som tror att makten tillhör honom eller henne för evigt har redan missförstått demokratins grundidé.
I morgon kan samma politiska krafter som i decennier betraktat sig själva som självklara makthavare tvingas lämna sina poster när väljarna väljer någon annan.
Och då återstår frågan:
Vad händer när den politik man själv varit med och format förändrar det samhälle som politiken verkar i?
Jag har fått nog av politiker som sätter ideologiska ambitioner framför verklighetens konsekvenser. Empati utan konsekvenstänkande är inte automatiskt god politik. Den är destruktiv och självutplånande.
Den som frivilligt försvagar sitt eget samhälles sammanhållning ska inte bli förvånad när konsekvenserna till slut når den egna dörren.
Hittills har medborgare hamnat i underläge. Men nu får även politiska ledare smaka på sin egen medicin och röran de har ställt till!
Demokrati blir inte tillgång utan farlig om man inte värnar om den.
Landet lagom är inte lagom längre, det är i fritt fall!
På tal om hot mot demokratin!
Låt oss prata om Vänsterpartiets nyblivne riksdagsledamot Mohamed Abdukardir Ali! Mohamed nekades svenskt medborgarskap 2024 eftersom han på grund av sina skulder inte bedömdes uppfylla kravet på ett hederligt levnadssätt.
Hur kunde han först nekas svenskt medborgarskap på grund av skulderna och kravet på hederligt levnadssätt, för att därefter få skuldsanering och sedan beviljas svenskt medborgarskap medan skuldsaneringen fortfarande pågick?
Enligt uppgifterna som nu kommit fram saknar han betalningsförmåga och betalar NOLL kronor på skulderna. Ändå får denna person svenskt medborgarskap i februari 2026. Några månader senare kryssas han rakt in i Sveriges riksdag. Snacka om kometkarriär!
Så lite frågor om denne Mohamed är ju på sin plats!
Han har rest flera gånger till Somalia för ett bolag där han sitter i styrelsen och träffat företrädare för Somalias regering. Bolaget redovisar noll anställda och noll kronor i omsättning för 2024. Mohamed har ju konstaterats sakna betalningsförmåga!
Så vem betalade resorna?
Om de var privat finansierade, av vem?
Hur finansierar en person som enligt Kronofogden saknar betalningsförmåga upprepade resor till Somalia?
Varför gjordes resorna?
Vilka företrädare för Somalias regering träffade han?
Vad diskuterades?
På vilken grund kom han ursprungligen till Sverige?
Har han haft skyddsstatus och i så fall vilken?
Och hur kunde han beviljas svenskt medborgarskap mitt under en pågående skuldsanering där han enligt uppgifterna inte betalar en krona?
Det här är en person som Vänsterpartiets egna företrädare knappt verkade känna till.
Han säger själv att han inte bedrivit någon personvalskampanj.
Ändå lyckas han samla tillräckligt många personröster för att kryssa sig från nionde plats rakt in i Sveriges riksdag.
Nu utreds dessutom misstänkt valfusk!
Frågetecknen hopar sig!
Jag tycker vi förtjänar svar.
Vänsterpartiet kräver nu regeringsmakt.
Och Centerpartiet överväger att släppa fram den regering som ska göra det möjligt.
Börja då med att svara på en väldigt enkel fråga:
Är ni beredda att ge Somalia eller andra utländska krafter inflytande över beslut i Sveriges riksdag?
Några av den cirka 1,5 miljoner (inklusive de 850'000) som har vandrat in till Sverige under kort tid har under märkliga omständigheter fått svenskt medborgarskap.
Några påstår att Migrationsverket är korrupt med "ett antal" anställda migranter. Kanske inte så konstigt då att det delas ut medborgarskap utan kontroll av vandel, språk- och samhällskunskap.
I dagarna läser vi om hur förkryssade valsedlar delas ut tillsammans med "andra sedlar". Kanske mindre förvånande då att det kommer att drälla av ledamöter med tolkbehov i Sveriges riksdag. Det är inte längre svenska namn i riksdagslistorna. Det kommer att drälla av främmande namn från främmande länder.
Sverige blir aldrig var det har varit och vi kan tacka S, V, C och Mp för det. Nu blir det en svår politisk vinter helt utan miljö och klimatpåverkan. Endast miljön och klimatet i riksdagshuset förändras. Ingen handuppräckning i fortsättningen. Det blir troligtvis bara öppet babbel med brytningar på guturala dialekter.
Så säg adjö till det tidigare uppbygda Sverige. Våra förfäder som byggde upp det demokratiska frispråkiga Sverige snurrar som vindsnurror i storm i sin gravar. Må de ändå få vila i frid.
Deus noster nobiscum sit.