Tyska DW-kanalen har spelat in en dokumentär om invandrare i Parisförorterna. Kameran riktas mot två grupper som lever i samma område.

På ena sidan finns ungefär sjuttio tusen franska kineser. I Aubervilliers i norra Parisförorten har de byggt upp Europas största grossistcentrum för kläder.

Den här gruppens livsstil är väldigt enkel:
De går upp tidigt och lägger sig sent, driver små verkstäder, sköter butiker och kör transporter. De tjänar pengar och investerar dem i verksamheten, och när de stöter på problem löser de det själva. De är diskreta och tysta till vardags, sträcker sällan ut handen efter särskilda bidrag från staten och går inte ut på gatorna för att skapa oreda.
Efter årtionden har allt fler familjer köpt bostäder och byggt upp sina företag.

På andra sidan finns den nordafrikanska invandrargruppen som lever i samma kvarter.

Sett ur ett helhetsperspektiv är deras ekonomiska integration i området relativt eftersatt. Men dokumentären fångar en subtil men verklig förändring i mentaliteten: En känsla av att se dem som försörjer sig själva som ett hot sprider sig tyst.

Enligt observationerna i filmen är vissa som misslyckats med integrationen vana vid att se sig själva som offer och känna att samhället är dem en skuld.
Men när de vänder blicken mot sina kinesiska grannar förändras inställningen.
De lär sig inte hur man driver ett företag, utan ser istället på kineserna som konkurrenter.

Var kommer den här fientligheten ifrån?

Den mest konkreta konflikten ligger i att: ju bättre livet blir för kineserna, desto svårare blir det att upprätthålla offerberättelsen.

Alla är lika mycket nykomlingar och möter samma hinder i det främmande landet. Även kineserna kunde knappt ett ord franska när de kom hit, än mindre hade de lokala kontakter. Om någon genom att jobba tolv timmar om dagen kan hålla sig flytande bit för bit, blir det svårt att med rak rygg säga: ”Vi har det svårt för att omvärlden är orättvis.” En person som tyst och fokuserat tar hand om sitt eget blir ofta en törn i ögat för den som är van vid att skylla på omgivningen.

Den djupare missmatchen ligger i synen på rikedom.
I många som kräver sin rätts uppfattning är välstånd en fast och begränsad kaka.

De ser inte hur de där grossistbutikerna fylls med en låda varor i taget, utan tycker bara att kinesernas butiker tjänar pengar på deras bekostnad.

Dessutom är kineserna vana vid att svälja stoltheten och lösa konflikter genom att släta över dem, vilket snabbt leder till obalans i mentaliteten som blir verkliga säkerhetsproblem. Rån, förföljelse och gatupåhopp riktas en efter en mot den här gruppen som bara vill leva sina liv i lugn och ro.

Att försörja sig med egna händer och bygga välstånd på förtroende är den mest grundläggande värdigheten i vilket sunt samhälle som helst.

Men om en plats vant sig vid att använda offerrollen som ett gångbart kort, blir den som tyst och stilla lever ett gott liv ofta det första målet för angrepp.

Lyssna här. Det är intressant.