Den nya adeln som styr Sverige.
(Tydligen kunde långt ifrån alla läsa detta som jag försökte lägga in igår hoppas det fungerar nu!)
Det finns en krypande, dovt gnagande känsla i det svenska folkhemmet av att spelet är riggat. När vi betraktar det parlamentariska skådespelet ser vi inte längre ett ledarskap i folkets tjänst. De etablerade partierna har fastnat i utdragna, taktiska regeringsförhandlingar präglade av orubbliga röda linjer. Där Vänsterpartiets krav på inflytande krockar med Centerpartiets marknadsliberala låsningar - medan Socialdemokraterna desperat balanserar på slak lina för att behålla makten. Mitt i denna politiska handlingsförlamning förvandlas vi medborgare till åskådare i vårt eget land. Det medans en professionell klass av yrkespolitiker har stängt dörrarna till maktens korridorer fullt upptagna med att förvalta sina egna karriärer.
De representanter som förr klev direkt från fabriksgolvet, sjukhuskorridoren och jordbruket in i riksdagen har ersatts av ett isolerat etablissemang. Denna nya politiska adel rör sig sömlöst mellan ministerposter, välbetalda lobbyuppdrag och styrelserum i den privata välfärdsindustrin. Det handlar sällan om klassisk, olaglig korruption med sedelbuntar i fickan, utan om en laglig, strukturell nätverkskorruption där politisk makt och ekonomiska eliter flätas samman i dolda påverkanskanaler. Vi får journalistik om valet - av politiska journalister som är eller varit gifta med ministrar i nuvarande regering. Statssekreterare som blivit aktiva moderater som blivit VD för moderata tankesmedjan Timbro. Statssekreterare som är gifta med ministrars släkt och barndomsvänner. Och, ja - jag har givetvis skrivit om detta tidigare men det tål att upprepas också i detta sammanhang. För det är en del i förklaringen till den "ättestupa" vi nu skådar. Herre Jösses! Vilken mess vi har tvingats erfara... handplockade kompisrekryteringar nu senast av kriminella barndomsvänner. Till det ska läggas svägerskor, vänner och bekanta som erhållit ekonomiskt stöd och bidrag till stiftelser vari de själva har personliga intressen. Ministrar som äger stora poster aktier i bolag där de är med att fatta avgörande beslut.
Det är en katastrof för det allmänna rättsmedvetandet när statsråd som fattar beslut om att minska existensminimum med femhundra kronor. Samtidigt ger sig själva en löneökning på 39 000 kr under en enda mandatperiod. Att tjäna 204 000 kr i månaden utan att någonsin ha haft ett riktigt jobb utanför den politiska bubblan. Skapar en elit helt utan förankring i den verklighet alla vi andra lever i.
Denna strukturella, nätverksbaserade korruption utgör ett reellt och mycket stort hot mot nästa val. Valet 2030. När den liberala demokratin förvandlas till en elitstyrd teater där löften kompromissas bort och korruptionen sker helt öppet - inom lagens ramar. Slutar folk tro på en fredlig förändring och valdeltagandet riskerar att krascha. Priset för detta systemfel är en farlig politisk cynism och en växande frustration. Om folkets röst inte längre gör någon skillnad vid valurnan, söker sig ilskan förr eller senare till andra och våldsammare kanaler. Vilket banar väg för auktoritära krafter som lovar snabba, odemokratiska lösningar. Processen är väl känd och praktiserad i alla auktoritära stater.
För att stärka demokratins immunförsvar och förhindra att samhället slits isär ytterligare måste vi rensa upp i dessa slutna rum före nästa val. Vi måste kräva omedelbara, tvingande lobbyregister, stenhårda karensregler för politiker som lämnar sina uppdrag och ett absolut förbud för ministrar att äga aktier oavsett. Vi måste också tvinga partierna att återigen lyfta fram kandidater från golvet. Att styra och regera måste föregås av att man har gedigen erfarenhet av att bo, leva och verka i Sverige. Från olika sektorer. Att sitta i riksdag och regering borde dessutom tidsbegränsas till två mandatperioder.
För att bevisa att fotfolket inte är några imbecilla krafter bör vi också våga införa permanenta, slumpmässigt utvalda medborgarpaneler på både regional och lokal nivå. På samma sätt som man framgångsrikt gjort i Irland och Frankrike. Detta skulle göra pr-byråernas lobbyism helt verkningslös och ge folket den direkta röst vi idag saknar. Det är genom att organisera oss lokalt i civilsamhället som vi kan bygga den kollektiva styrka som eliten inte längre kan ignorera. Demokratin dör inte av öppna, politiska diskussioner. Men den dör om fotfolket ger upp och överlåter spelplanen till yrkespolitikerna. Det är hög tid att vi visar dem, välfärdsmiljonärerna och yrkespolitikerna, att det är vi som bestämmer, som äger det här landet. Inte dom.
Nu är jag hemma igen. Och i morgon ska jag jobba med vår gemensamma rörelse/parti till nästa val. Där självklart alla aktiviteter är offentliga. Vårt mål är barnen. Bara. Skolan! Det är vår enda fråga. Barnen är vår framtid och att alla kan läsa, räkna, skriva när de går ut tredje klass måste vara en självklarhet. Det kunde min generation på 70-talet. Det vore väl skam på torra land om inte våra barn skulle det. Det är vår förbannade skyldighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar