När ska arabförbundet kritisera pågående kravaller

I Frankrike pågår kravaller från ungdomar med i huvudsak utomeuropeisk bakgrund. 

Protesterna gäller, enligt uppgift, För stora klasser, Hygienisk misär och Allmänt undermåliga förhållanden. 

När jag ser filmer från upploppen så ser en förvånansvärt stor del av de studietörstande studenterna ut att komma från Marocko Algeriet och Nordafrika. 

Givetvis finns också en del vänsterungdomar som bränner Bilar Bildäck och Saker på stan, vilket alla vet är ett uttryck för "studiehunger". 

En god vän lade upp en video från kravallerna på Facebook och fick omedelbart sitt konto begränsat. 

Videon innehöll våld, var förklaringen. Facebook följer bara EU:s regelverk. Befolkningarna ska hållas okunniga om vad som sker. 

Läser man svenska tidningar så får man intrycket att det är vanliga franska ungdomar som demonstrerar. 

Att de bränner, kastar sten och förstör ges ingen förklaring till. 

Några studieintresserade ungdomar sprang efter en fransk poliskvinna och sparkade ner henne mot marken. Därefter stod de som i ett grupparbete och sparkade på henne när hon låg mot gatan. 

Annars får man inte det intrycket att tonårsgrabbar har ett så stort "studieintresse". 

I Sverige saknar cirka en fjärdedel av dem, som slutar högstadiet förmåga att kunna läsa en text och förstå innehållet. 

Om de visade lika mycket energi att lära sig att läsa, som de franska ungdomarna exponerar i sin samhällsförstörelse, så skulle Sverige vara världsbäst i alla Pisaundersökningar. 

Något säger mig att något inte stämmer i nyhetsrapporteringen. Min erfarenhet säger i stället att ungdomar som vill studera söker sig till böcker och inte gatustenar. 

Det vi ser i Frankrike är alltså i huvudsak utomeuropeiska kravaller där deltagarna uttrycker sitt hat mot Frankrike och den franska befolkningen. 

Min prognos är att denna förstörelselusta och förakt mot européer kommer att öka och inte minska. 

Ännu fler kommer dessutom att missköta sig inte bara på gator och torg utan fortsättningsvis ännu mer i skolan. 

När kommer Europa att slå tillbaka i betydelsen att reagera? 

Och som vanligt, när hörde ni en imam eller någon företrädare för det arabiska samfundet kritisera pågående kravaller? 

Stefan Torssell 4 okt -26

<p>Arabförbundet 

 

Bra att de kristna blev utvisade

Snälla läs igenom detta inlägg så ser ni vad som står i muslimernas agenda.

Jag har arbetat som SFI-lärare i mer än trettio år, slutade för några år sedan.

Det är många personer som jag fortfarande har i mina tankar och undrar hur de har det idag.

En kvinnlig läkare, lärde sig det svenska språket mycket snabbt, varje dag kom hon med brev till mig, som hon hade skrivit på svenska, jag läste och rättade dem till henne. En mycket ambitiös person, alltid glad. En dag kom hon och sa att hon skulle arbeta på vårdcentralen under lovet, som biträde, för hon ville lära sig hur det fungerade i Sverige.

Ett annat ungt par, både högutbildade, ansåg att vårt land var jämförbart med paradiset. Dessa två ville få stanna kvar och bosätta sig i vårt land. De ville arbeta här och de ville bilda familj, för här kände de sig trygga .

Ett annat par, i medelåldern, också högutbildade, en var byggnadsingenjör och den andra var något inom väg konstruktion. Lärde sig också vårt språk mycket snabbt. Deras önskan var att få stanna här och hjälpa till med att arbeta med det som de var utbildade till.

Alla dessa personer var kristna och samtliga fick avslag på sin asylansökan och de skulle lämna landet omedelbart.

Hon arbetar på Migrationsverket som Expert på Sveriges Flyktingkvot och Högsta Chef över vilka Kvotflyktingar Sverige skall ta emot - och vilka som ska lämna landet.

Elever från Mellanöstern tyckte att de var bra att de kristna blev utvisade, jag ifrågasatte detta och fick då till svar, vi ska ta över ert land och hela Europa, inte genom krig utan genom att våra kvinnor ska föda så många barn som möjligt och när vi kommer i majoritet så är länderna deras, det står i avtalet som alla muslimer har vetskap om.

Det var då som jag fick vetskap om Barcelonaavtalet och dagen efter fick jag läsa originalet på detta fruktansvärda avtal, ett landsförräderi anser jag. I slutet av nittiotalet.

Detta skedde samtidigt som många analfabeter från ett speciellt land fick PUT (permanent uppehållstillstånd).

Alla från Mellanöstern fick också PUT, när jag ville diskutera detta så fick jag till svar; att eftersom jag bara var lärare, så kunde jag inte förstå varför vissa fick stanna medan andra fick lämna landet. Jag ifrågasatte varför ALLA kristna fick avslag, trots att de var högutbildade och lärde sig vårt språk och vår värdegrund, medan analfabeter fick stanna kvar.

Jag fick aldrig något vettigt svar, utan bara en massa floskler. Det var Lena Hjelm Wallin S som undertecknade detta avtal, hon var minister inom socialdemokraterna då

av Anette Öhlin

Lars Hedegaard är idag 84 år gammal. Han är en av vår tids hjältar. I över 20 år har han bekämpat islam med sitt skrivande, sina böcker och tal, och 2004 grundade han Pressefrihetssamfundet. Han har en magisterexamen i historia och litteratur från Köpenhamns universitet i Danmark och har arbetat som journalist och författare. 2013 överlevde han ett mordförsök på grund av sin kritik av islam. En man som utgav sig för att vara brevbärare sköt mot honom på nära håll.
Han överlevde, och han fortsatte att kämpa.

Han skriver så oerhört bra om vad som händer. På danska. Jag har översatt den här. För att det är sanningen. För att det berör oss alla och vad vi står inför. Och vi borde vara bekymrade. För det vi bevittnar i västvärlden kommer inte att sluta på ett bra ställe om detta fortsätter. Läs den. Det är viktigt.👇🏽

Politik var något vi brukade ha

Av oförklarliga skäl betraktar den överväldigande majoriteten av skandinaver och de flesta andra européer Amerikas demokrater som de snälla, de civiliserade, de vänliga och de fredsälskande, i motsats till republikanerna, som i media framställs som vidriga, högerextrema, rasistiska, halvfascistiska och krigshetsande.

Så det kan inte råda någon tvekan om vem européer ska ställa sig på och heja på, och motbud får inget utrymme i de statslojala medierna. De frodas i alternativa onlinemedier, vars berättelser aldrig rapporteras av DR (Danmarks offentliga programföretag, förkortning för Danmarks Radio). Det hette en gång Statsradiofonien (Statsradion). De borde ha behållit det namnet, eftersom DR är den djupa statens flitiga tjänare.

Journalisterna är fria att kritisera politiker, politiska partier, influencers, biskopar och församlingsskrivare, men själva maktstrukturen kommer de inte att röra.

Det är därför danskar och andra européer finner det naturligt att sympatisera med en annan statsentusiastisk (statsentusiastisk) rörelse på andra sidan Atlanten, i form av Demokratiska partiet. Demokraterna är de snälla, och republikanerna är de otrevliga. Det är allt du behöver veta för att förstå amerikansk politik.

Jag beklagar därför att behöva hänvisa till ett par nyligen genomförda opinionsundersökningar bland demokratiska väljare. En genomfördes i september i år av en grupp som kallar sig Center for Strategic Politics, och dess resultat är tillräckligt för att orsaka sömnlösa nätter. Bland demokratiska väljare skulle 87 procent se positivt på det om Trump dömdes i en riksrättsprocess och avsattes från presidentposten. En majoritet på 59 procent skulle välkomna en militärkupp mot Trump. Hela 29 procent skulle vara glada om presidenten mördades. Vad man än må säga om "moderata" demokrater (av vilka det finns väldigt få), är det tydligt att partiet som sådant har radikaliserats på nolltid, och att de flesta av dess väljare är redo att göra sig av med demokratin, så länge de kan bli av med objektet för sitt hat.

Men varifrån kommer denna antidemokratiska vänstersvängning?

Det korta svaret är: från universiteten, där professorerna, istället för att ge studenterna kunskap, har fyllt dem med ideologin att allt i historien och samhället kan förklaras med dikotomin mellan förtryckare och förtryckta. Vilka förtryckarna och de förtryckta är kan variera beroende på omständigheterna, men de kommer alltid att finnas kvar, och de kommer alltid att vara den politiska kompassen.

Att gå på ett amerikanskt universitet är detsamma som att låta radikala professorer hjärntvätta dig, och enligt en annan opinionsundersökning bland amerikanska universitetsstudenter har resultaten inte uteblivit: När man konfronteras med en talare vars åsikter man inte delar, anser 69 procent att man har rätt att dränka honom genom att skrika. En betydande andel av studenterna, nämligen 34 procent, finner det acceptabelt att tillgripa våld för att hindra en politisk motståndare från att tala.

Det vi bevittnar är politikens död i traditionell bemärkelse.

En gång i tiden innebar den politiska processen att acceptera sin motståndares rätt att tala och försöka bemöta honom med argument.

Men det var då. Vi lever nu i verkligheten att vänstern är utan argument, men desto mer fast besluten att hålla fast vid makten.

Till varje pris och med alla medel.

/Lars Hedegaard

Originaltext av Krisztina Maria

Alltid ljus över mörker

Varför ser så många i den pro-palestinska gruppen arga, bleka och ohälsosamma ut hela tiden?
Låt mig säga det.

Det är något konstigt med hela energin. De pratar om frihet, men de verkar fångade i ilska och offerroll. Alltid ytterligare en anledning att vara upprörda. Alltid någon annan att skylla på.

Ställ en kritisk fråga. Ta upp fakta som utmanar deras berättelse. När de får slut på argument börjar personattackerna… Baby killer! Sionist!

Som om "sionist" ska förolämpa mig. Ja, jag anser att judar har rätt till Israel som stat och hemland. Varför skulle jag skämmas för det?

Och när attackerna inte tystar dig, och din röst fortsätter att nå fler människor, börjar några av dem hitta på saker om dig och sprida rykten… lögner. Istället för att bygga något eget, spenderar de sin tid på att försöka riva ner andra människor.

Det säger dig något om vilka vi har att göra med när islamister och deras nyttiga idioter tar till lögner för att vinna ett argument. Tänk dig vad de skulle kunna bidra med om de lade den energin på att bygga starka samhällen istället för att sprida hat.

För mig är detta ett val mellan mörker och ljus. En lögn vill att du ska lyssna på den, upprepa den och så småningom tro på den. Bibeln kallar djävulen lögnens fader. Jag tror att det finns en anledning till att dessa ord träffar så hårt.

De representerar allt annat än den friska, fria människa de påstår sig kämpa för.

När ilska blir din identitet syns den så småningom i ditt ansikte. Du kan känna det i den energi du bringar in i ett rum. Människor uppfattar det instinktivt. Vi känner varandras närvaro långt innan vi har hört alla orden.

Du kan säga "frihet" så många gånger du vill. Människor känner fortfarande vad du bringar. För din energi och den signal du sänder ut? Du kan inte fly från dem. Och du kan inte ljuga dig ut ur dem.

Ljus över mörker. Alltid.

Originaltexten av Krisztina Maria

Seriösa valsedlar

Fusksverige har valsedlar som det går att fuska hur mycket som helst. Dessutom kan vem som helst plocka bort "obekväma" valsedlar från vallokalerna.
Bland andra Sveriges näst största partis valsedalar - SD.

Danmark har som vanligt gått före Sverige med valsedlarna. Man har alla partier på en valsedel.
Då blir det svårt, eller omöjligt att fuska.

När ska Sverige lära av Danmark?

Jag vill ha kvar min kollega

Det är väl inte så här det ska gå till??

Jag arbetar som distriktssköterska i Lunds kommun. Min kollega har bott i Sverige i sex år tillsammans med sin fru och deras två små barn. Under denna tiden har de gjort precis allt "rätt": De har lärt sig svenska, validerat sin utbildning och fått svensk sjuksköterskelegitimation. Vilket han har bekostat själv.

Han har haft en fast anställning i fem år.

Hans fru har gjort samma resa – lärt sig språket, fått sin legitimation och arbetar idag på en avdelning på sjukhuset i Malmö.

De arbetar, betalar skatt och är engagerade i samhället. Familjen är även engagerade i olika föreningar tillsammans med barnen. De har köpt hus, barnen går i svensk skola, de har vänner och är fullt integrerade i det svenska samhället.

De har gjort allt rätt.

Nu kom beskedet: De får inte stanna i Sverige.

Varför? Jag förstår verkligen inte.

Två sjuksköterskor med samhällsbärande funktioner tvingas nu lämna sina arbetsplatser. Trots flera år i Sverige, yrkeslegitimation och anställning inom vården – blir de utvisade. Detta sker samtidigt som vården ropar efter mer personal.

Min kollega och hans fru har byggt upp förtroende hos patienter, kollegor och arbetsgivare. De är en del av ett team som fungerar – ett team som nu slås sönder av en stelbent och orimlig utlänningslagstiftning.

Det handlar inte bara om en familj som drabbas. Det handlar om patienter som nu förlorar en trygg vårdkontakt. Om en arbetsplats som tappar kompetens. Och om ett samhälle som aktivt försvagar sin egen välfärd.

Hur kan vi motivera att fullt utbildade behövda och etablerade sjuksköterskor utvisas – samtidigt som vårdköerna växer och arbetsbördan ökar för varje kvarvarande kollega?

Det är inte bara inhumant utan även samhällsekonomiskt oförsvarbart. Men det är så verkligheten ser ut när byråkratin tillåts väga tyngre än människovärde och samhällsnytta.

Snälla jag ber er att dela detta inlägget, jag vill ha kvar min kollega!

av Anna Eklund

Hon måste vistas i verkligheten

Talade med en bekant i går.
Vi har känt varandra i många år.
Hon var mycket orolig.

Endast några stycken i hennes bekantskapskrets av medelklassmänniskor förstod vad som just nu sker i Sverige.

Många kan hon inte ens tala med därför att de inte kan se att Sverige har blivit förändrat. Hon var förtvivlad.
Vad kommer att ske med Sverige?

Jag berättade att muslimerna långsamt kommer att ta över.
De har sin plan och arbetar strategiskt.
Svenskarna förstår inte eller vill inte förstå.

Jag påminde henne om att den 14 maj 2012 skrev jag första gången på Avpixlat (numera Samnytt) under eget namn.

De flesta, 99 %, kommenterade under pseudonym för att inte råka illa ut.

Jag påminde henne om att alla i min dåvarande bekantskapskret trodde att jag hade blivit rasist och tog avstånd från mig.
Alla försvann.

Hon berättade att även hon trodde att jag hade blivit rasist, och vår bekantskap var bruten i kanske fem, sex år.

Om det är någon som tror att jag tog poäng på denna seger för mig, så tror ni fel.

I stället förstod jag hennes vånda när hon måste gå igenom processen att börja förstå att hon hade haft fel.

Hon berättade att jag är en av de få hon kan ringa och berätta om sin oro över vad som händer i Sverige.

Hon överväger att flytta utomlands.

Hon har förstått fullt ut vad som händer. Hon är en av dem som inte vågar gå ut om kvällarna.

Varenda svensk måste gå igenom samma process för att komma till klarhet.

De har förklarat utvecklingen med att andra plötsligt har blivit rasister,när det egentligen handlar om deras bristande förmåga att kunna tolka förändringarna.

Jag läste om det judiska folket i Tyskland och Polen på 1930-talet, när nazisterna började få makten.

I många judiska familjer sa fadern att nej det kan inte hända. Några i familjen ville lämna landet.

Fadern med makt fick hela familjen att stanna - och alla hamnade i Auschwitz.

Det formade det judiska folkets bestämdhet att bara lita på sig själva, och med fasthet leda sin egen utveckling.

Svenska folket är inte där än, om vi någonsin kan komma till samma insikt.

Vad det handlar om är att Muslimska Brödraskapet i Kairo har för avsikt att göra islam till en världsreligion på jordens alla kontinenter.

Metoden är att med samförstånd och samverkan med existerande organisationer i Europa gradvis ta över institutionerna.

Det ledde till Socialdemokraternas samarbete från 1994 med Sveriges Muslimska Råd.

Socialdemokraterna hjälpte muslimerna att bygga upp 25 rikstäckande muslimska organisationer, som när jag undersökte dessa organisationer för ett par år sedan, kunde konstatera att de fick 600 miljoner kronor i bidrag per år.

Vänsterpartiet håller också på att tas över av muslimer.

Men stora delar svenska folket förstår inte.
De inom medelklassen som förstår, har få att prata med.
Min kvinnliga bekant är förtvivlad över vad som händer runt henne varje dag.

Hon har ett sådant arbete att hon måste vistas i verkligheten.
Hon ser alltså med egna ögon.
Hon var tidigare Miljöpartist.

Stefan Torssell 26 sept -26

Att beskriva det man ser är inte rasism

Är jag rasist för att jag säger det jag ser? Är jag fascist? Eller har vi kommit så långt att den som talar om obekväma problem automatiskt ska få en etikett?

Före valet berättade jag om budskap som jag själv hade sett och hört på andra språk, bland annat: ”Rösta på V eller åk till flygplatsen.” Jag blev kritiserad för att jag tog upp det. Men jag tänker inte se problem och sedan låtsas som om de inte finns.

Människor kommer till mig och berättar saker eftersom de känner att de kan prata öppet med mig. Jag är tacksam för det förtroendet, men det innebär också ett ansvar. Jag försvarar individens frihet, inte kollektivets makt över människan.

Inga pappor ska bestämma över sina vuxna döttrar. Inga män över sina fruar. Inga släkter över ungas kärlek. Inga religiösa ledare ska bestämma hur andra människor måste klä sig eller leva.

Låt oss för ett ögonblick byta perspektiv.

Tänk om tusentals svenskar flyttade till Kurdistan och krävde att samhället skulle anpassas efter dem. Tänk om de krävde att fläskkött skulle serveras eftersom det tillhör deras matvanor. Att kyrkor skulle byggas och kyrkklockorna ringa varje söndag. Att deras barn aldrig skulle behöva besöka en moské, inte ens i undervisningssyfte.

Tänk om svenskarna dessutom sa att traditionella kurdiska kläder är opraktiska, olämpliga och inte passar in i deras kultur, och därför krävde att slippa se dem eller att kurderna skulle sluta bära dem. Hur hade vi reagerat?

Det är precis lika fel som när vissa pappor eller religiösa män i Sverige säger att deras döttrar och fruar inte får bära vanliga svenska kläder eftersom de anses vara ”för västerländska”, ”inte muslimska” eller inte täcker kroppen tillräckligt. I ett fritt samhälle bestämmer varje vuxen människa själv över sin kropp och sina kläder, oavsett om hon väljer en kort kjol, en slöja eller en traditionell kurdisk dräkt.

Tänk också om svenskarna krävde kostnadsfria språklektioner, tolkar under många år, ekonomiskt stöd och större bostäder, men ändå inte accepterade några krav på att lära sig språket, följa landets normer eller bli en del av samhället. Tänk om de ville förändra skolorna, maten och traditionerna, samtidigt som de anklagade kurderna för intolerans när dessa protesterade.

Hur hade vi reagerat? Hade vi tyckt att alla dessa krav var självklara och rimliga?

Poängen är inte att människor ska överge sin kultur, sin tro eller sin identitet. Sverige ska hjälpa människor som behöver stöd. Språkundervisning och tolk kan vara helt nödvändiga, särskilt under den första tiden. Men stöd måste också följas av ett eget ansvar att lära sig språket, följa svensk lag och respektera det samhälle man har kommit till.

Du får tro, älska, protestera och engagera dig. Du får bevara ditt språk och din kultur. Du får klä dig som du själv vill. Men du kan inte kräva att Sverige ska underordna sig dina religiösa eller kulturella normer. Du får inte kontrollera andra människor eller föra med dig hat, hot och konflikter mellan grupper till svenska gator.

Det här handlar inte om människors ursprung eller religion. Det handlar om handlingar, krav och värderingar. Självklart gäller det inte alla invandrare eller alla troende, därför måste vi vara noga med att inte generalisera. Men vi får heller inte blunda för verkliga problem av rädsla för vilka etiketter andra ska sätta på oss.

Att beskriva det man ser är inte rasism. Men att tala sanning kräver både mod och precision. Den dag vi tystnar om verkliga problem av rädsla för att kallas rasister eller fascister, då har vår demokrati ett betydligt större problem.

av Lenja Sharif

Vi måste inte ha det så

Sverige var länge ett av världens mest välfungerande länder. Den höga kvaliteten i samhällets institutioner möjliggjorde tillit mellan människor.

Bild: Pixabay

Vid någon punkt började de krav och förväntningar som behövs för ett sådant samhälle att sänkas. Till slut befann sig Sverige i ett läge där kontrollen över allt från folkbokföringen och landets gränser till elsystemet och tryggheten var förlorad eller kraftigt försvagad.

De senaste fyra åren har till stor del handlat om att restaurera de institutioner som är hörnstenarna i Sveriges framgång och svenskarnas trygghet.

Ofta har det skett under högljudda protester från dem som var med och tappade kontrollen eller rentav inte förstår eller uppskattar värdet av de fundament som möjliggör ett välfungerande samhälle.

Socialdemokraterna förklarar sitt eget agerande med naivitet. Den blandning av agerande och åsikter som skapade problemen är givetvis bredare än så. Här finns allt från en akademisk värderelativism och människor som är emot västerlandets kultur till dem som i grunden uppskattar civilisationen, men tror att den kan bestå utan uppoffringar.

Med valresultatet färdigt är tyvärr initiativet tillbaka hos dem som inte klarade av att ta hand om Sverige. Följaktligen utspelar sig nu en regeringsbildningsprocess med rent farsartade uttryck. Det är en sorg att se.

Min övertygelse förblir densamma. Med ordning och reda, frihet och ansvar samt vägar till gemenskap går det att bygga Sverige som ett av världens bästa länder.

Arbetsgemenskap är inte allt. Men inför gemensamma arbetsuppgifter blir personliga olikheter mindre viktiga.

Med ett starkt engagemang för samhällets hörnstenar, såsom vår rättsstat och civilisatoriska tradition, tillsammans med en stark arbetslinje, går det att lägga en bättre morgondag framför oss. Sverige behöver en ekonomisk reformagenda.

Ur den oreda som nu råder hoppas jag innerligt att det reser sig en ny möjlighet för statsminister Ulf Kristersson att fortsätta den positiva resa som Sverige har inlett.

När partitaktiker och mediastrateger fått hålla på ett tag hoppas jag att det finns tillräckligt många robusta folkvalda som kommer till samma slutsats. Det är vad Sverige behöver.

Det kaos som nu råder skadar jobb, företagande och sammanhållning på djupet. Vi måste inte ha det så.

av Niklas Wyman

Lotta Söderström
Instämmer i varenda ord och hoppas innerligt att Moderaterna ska få fortsätta att styra landet i rätt riktning. Det arbete som Tidöpartierna har lagt ned under den här mandatperioden är ovärderligt och kräver ett fortsatt underhåll som de rödgröna vägrar att befatta sig med. Ett rödgrönt kaos väntar.

Min hemula kommentar
Vi får inte glömma bort att mycket av det goda som har hänt i Sverige de senaste fyra åreen har Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson stått för.

Sverige behöver stramare tyglar mot migrationen

Skandalerna kring Vänsterpartiets nyvalda företrädare blixtbelyser flera allvarliga samhällsproblem.

Etnisk segregation, medborgare och väljare som inte kan svenska, kravlös bidragsförsörjning, permanenta uppehållstillstånd med resor till ursprungslandet, gängkriminalitet, felaktig folkbokföring, fusk med föreningsbidrag och förtryck av kvinnor.

Detta är rättmätigt provocerande. För inte länge sedan var detta problemkluster något fullständigt otänkbart i Sverige. Och problemen har uppstått som direkta konsekvenser av politisk vanskötsel, som pågått i decennier.

Dessbättre har den moderatledda regeringen under mandatperioden arbetat intensivt för att lösa dessa problem. Effekterna började vi se lagom till det val vi nyss har haft.

Vänsterpartiets kandidathaverier påminner om vikten av att arbetet fortsätter.

När det gäller Mohamed Abdukardir Ali är hans ”timeout” bara en dimridå. Antingen är man riksdagsledamot eller så har man avsagt sig uppdraget. ”Timeout” är något Socialdemokraterna hittat på och som används när en riksdagsledamot helt enkelt vill hålla sig undan för att slippa svara på berättigade frågor från journalister.

Samtidigt fortsätter Magdalena Anderssons förtvivlade försök att bilda regering. Men om hon lyckas kommer det, oavsett form, innebära att reformarbetet avstannar och att genomförda reformer riskerar att rullas tillbaka.

Sverige behöver en moderatledd regering som kan slutföra arbetet med att få ordning på Sverige.

av Fredrik Kärrholm

Lena Asplund
Som sagt hur kan man fortsätta att resa till ett land som man ”flytt” från och därmed fått uppehållstillstånd och även medborgarskap i Sverige. Det är något som inte riktigt stämmer.

Min kommentar
Jag förmodar att de som fått flyktingstatus antingen har flytt från militärtjänst, eller från något straff, eftersom de (oftast yngre män), har kastat all identifikation - utan sin telefon. Varför inte kontrollera deras telefoner. Där finns säkert deras identitet och gå vidare därifrån.