Läs och lär

Noonie Darwish växte upp på 50-talet inne i Gaza. Långt innan israelisk närvaro.

Gaza tillhörde Egypten, som efter arabstaternas anfallskrig 1948 mot den nybildade judiska nationen lyckades ta över Gaza och gjorde det till sitt. Västbanken erövrades av Jordanien.

Det fanns ingen israelisk ockupation.

"Vi lärde oss varje dag att bli martyrer", berättar Noonie Darwish.

"Vi fick läsa poesi om att döda judar"

"På fredagsbönen bad imamen om att Allah skulle krossa judarna".

Läs det igen: Ingen israelisk ockupation. Egypten kontrollerade Gaza.

På den här tiden var det inte några som kallade sig själva för "palestinier", primärt. De var araber, punkt. De såg sig som stolta araber, och det var arabisk nationalism som var den viktiga tillhörigheten.

Inga krav på frihet från egyptisk ockupation, så klart. Det enda som betydde något: islamiskt, arabiskt ledarskap.

Noonie Darwish är inte vem som helst.

Hon är dotter till den egyptiske översten Mustafa Hafez, som fick uppdraget att bygga upp den militära underrättelseverksamheten i Gaza på uppdrag av Egyptens president Abdel Nasser.

Hafez ansvarade för organiseringen och ledningen av en organisation Egypten kallade "Fedayeen". Under perioden 1951–1956 genomförde Fedayeen ett stort antal dödliga räder inne i Israel. De omfattade bland annat: spränga broar, döda civila, beskjuta fordon, minera vägar och stigar, sabotage och sprängattentat mot israeliska mål.

Helt utan israelisk ockupation av Gaza.

Fedayeen gick in i Israel, dödade israeler och sprängde mål, innan de återvände in till Gaza. Verksamheten var ett av skälen till senare storkrig och historiska sammanställningar hänvisar till betydande israeliska dödstal under dessa år som Fedayeen var verksamt under Mustafa Hafez.

Nuförtiden kallar vi det terrorverksamhet.

Magdalena Andersson gick ut i veckan med de här orden inför det israeliska valet, där Anna Lindhs minne får agera slagträ:

"För över tjugo år sedan sa Anna Lindh att freden inte kommer genom fortsatt ockupation, utan genom en fredlig och demokratisk palestinsk stat vid sidan om Israel", säger Andersson, inför valet i Israel nästa vecka.

Att all israelisk närvaro och ockupation avslutades totalt 2005, och att vi har prövat vad som händer då med katastrofalt resultat, det spelar ingen roll för Andersson tydligen.

Efter Hamas massaker och kriget de startade den 7 oktober 2023 har Israel infört en säkerhetszon mot de israeliska samhällen som Hamas svurit vid att fortsätta utföra massakrer på, och det är väl det som Andersson då hänvisar till som ny "ockupation", med den briljanta idén att pröva samma sak igen som efter 2005 gav 20 års raketbeskjutning mot israelisk civilbefolkning, och storkrig.

Ska det bli demokrati inne i Gaza och ett slut på islamistiskt driven terror är det tydligen Israels ansvar, och blir det bara rätt regering inne i Israel så lägger islamistiska terrororganisationer ner terrorverksamheten. Gör de inte det är det Israels fel.

Hon fortsätter.

"Nästa vecka går Israel till val. Låt oss hoppas att krafter som vill se en fredlig utveckling och en tvåstatslösning går framåt."

Den sorgliga okunnigheten om konfliktens drivkrafter som Magdalena Andersson ger uttryck för är ett av skälen till att omvärlden inte bara misslyckats med att bidra till ett slut på de blodiga konflikterna, utan även förstärker dem.

Så länge som den islamistiska och arabnationalistiska agendan för att utplåna judisk självständighet, till förmån för ett islamiskt och arabiskt styre, tillåts gömma sig bakom det pålagda offerskapet samt ensidiga skuldbeläggande av Israel som Andersson och andra politiker hjälper till med, så är det helt omöjligt att få till stånd internationella beslut som bidrar till fred.

Noonie Darwish, överste Mustafa Hafez dotter, ger sin syn på fenomenet:

Hon, själv arab uppväxt i Gaza och helt utan israelisk ockupation, tar avstånd från vad hon kallar en rörelse bestående av arabnationalistiskt offerskap och radikaliserat islamistiskt hat, predikat av religiösa ledare, och som hon beskriver så här, med egna ord:

"Det får arabvärlden att ruttna inifrån".

"Den här konflikten har inget att göra med landområden".

Det islamistiska och arabnationalistiska försöket till att skuldbelägga det 1 % lilla, lilla område av judisk självständighet i Levanten som inte redan är islamiskt och arabiskt, för att det bedrivs krig och terror mot dem och som det gjorts långt innan israelisk närvaro existerade i Gaza, den agendan har fått god draghjälp av Magdalena Andersson, svenska Socialdemokrater, FN, hjälporganisationer och en stor del av medievärlden under alldeles för lång tid.

Man har tillsammans med stora delar av västvärlden och FN pumpat in pengar rakt in i den islamistiska jakten på elimineringen av den judiska nationen, med miljarder kronor av skattepengar till det ledarskapet i Gaza samtidigt som de inte vikt en tum från sitt mål: utplåna Israel. Samtidigt som västerländska politiker som Andersson stöttar det islamistiska och arabnationalistiska narrativet.

Och man står därmed medskyldig till blodbaden, konflikterna, terrorn och döda civila i krigen som kanske aldrig uppkommit om ett tydligt ställningstagande funnits långt tidigare.

Det finns bara en möjlig väg till fred och samexistens i framtiden: att förstå var konflikten verkligen drivs ifrån, alltid har drivits ifrån, och agera därefter.

Ja, det startade verkligen inte den 7 oktober 2023.

Och det startade inte med någon ockupation.

Det startade inte i Gaza.

Det startade inte 1948.

Det startade långt tidigare och på annan plats.

Och nu finns det två vägar:

Antingen kommer Israel till slut att utplånas från jordens yta, av den enorma och mäktiga militanta islamistiska delen av arabvärlden. Då kommer västerländska politiker, organisationer och FN att stå dömda av historien som medskyldiga.

Eller...

...så ställer sig västvärlden upp med det oåterhållsamma kravet på ledarskapet i Mellanöstern att för alltid acceptera Israel som stat och stoppa terrorn, samt ett kompromisslöst och offentligt politiskt stöd för den judiska nationens kamp för överlevnad.

Valet är ditt.

av Jonas Lundström

Jag vet svaret redan innan

Långt inlägg. Men lite förbannad igen. Läs eller gör något annat trevligt.

Vänsterpartiets medlemmar kan dra åt helvete. Jag förstår inte att dessa avarter accepteras i vårt samhälle. De flesta vet vad som sker, men inte många reagerar.

Rasist är det enda som kommer ut ur vänstersidans mun. Så fort man påpekar att dessa faror finns runt omkring oss.

Muslimer i all bemärkelse, det finns självklart muslimer som gör rätt för sig absolut!!! Men om ni tänker till är det sällan någon muslim som ställer sig upp och pekar med hela handen Vad som är Rätt och fel i ett demokratiskt samhälle, ett samhälle där vi alla skall stå upp för de svagaste.

Könsstympning pågår i mängder i Sverige, idag 2026, förtryck mot flickor, bestämmande rätten över flickor hur de skall klä sig, bete sig och vilka de skall ingå äktenskap med .

Nu har det uppdagats igen, jag skrev om det förra året också. De existerar i Sverige i hundratals, det saknades 850 barn vid skoluppropet !!?? Tror ni att det är barn med svenska föräldrar!?!

Neeej.

En läkare med läkareklädsel förs in i polisbilen och anhålls med omedelbar verkan. 8 personer är involverade i könsstympning. Det är bara ett skrap på ytan. Jag tror det är 100tals flickor varje år. Klanen bestämmer över flickornas framtid. Den stora gruppen är från det landet som 5 nya riksdagsmän kommer ifrån. Somalia!!

Dessa människor är en stor familj där klanen bestämmer.

Ställ den frågan öppet till de alla 5 somaliska muslimska riksdags män. Ställ obekväma frågor, frågor som inte skall existera i vårt samhälle, låt dem ställa sig upp och svara på vilken sida de står på.

Jag vet svaret redan innan!

Dessa människor tillför ingenting i ett öppet demokratiskt samhälle. Media måste bli mer obekväma i frågor. Vad fan är det för människor som infiltrerar sig genom Vänsterpartiet och övriga vänstern.

Jag ser sällan en muslim som ställer sig upp och protesterar mot övergreppen mot försvarslösa flickor. En muslim är en muslim. Samma skrot och korn.

De flesta av dessa står bakom sharialagar, många förespråkar moskéer, imamer, minareter.. många vill ha att svenskarna skall böja sig för islam. Fatta ngn gång !!!

Förstå att islamister är starka, de infiltrerar sig i alla viktiga organ. Pluss att vänster sidan, gay flaggan med Palestinasjalar är med och stöttar detta mörka . Värsta röran jag sett under hela mitt vuxna liv.

Jag är inte dum i huvudet, jag har analyserat och kollat upp väldigt mycket om muslimska organisationer i Göteborg..Frölunda moskéen , Bellevuemoskeén, Angered, backa Kvillebäcken.. Göteborgs moské. 9 olika platser i Göteborg. Och vad som mer kommer att hända i Göteborg när det gäller byggen av nya moskéer. .

Attenius, sossarna starka man, muslinernas framtid, är manisk,han har blivit blind och döv på alla sätt när det gäller muslimer och moskéer. Vi som påpekar att det finns faror som växer upp i dessa olika moskéer som tex Bellevuemoskeén. Bellevuemoskeén har vid flertalet tillfällen bjudit in extrema imamer för att hålla tal för radikalisering i Göteborg.

Attenius är den som skyddar och medvetet agerar för islamiseringen. Könsstympning har påförts och uppdagads tidigare men tystas ner ganska omgående, samma som heders mord och förtryck.

TV4 och SVT är den största media som anammar islam med att visa upp den ena acceptansen till muslimsk hijab. Numera accepterat av Sveriges television. De Flickor som inget annat än ta av sig detta förnedrings plagg kan glömma hjälp och stöd från Sveriges myndigheter.

Vi normala människor vill verkligen döma och förpassa dessa jävla avarter och stå emot. Men hur skall det gå till !??

Det mest otroliga är att media har pixlat bilden på läkaren bakifrån??!?!

Hehe redan där ser man vems sida media står på.

av Stefan Johansson

Välfärdsmiljonärer och yrkespolitiker

Den nya adeln som styr Sverige.

Bild från Wikipedia

(Tydligen kunde långt ifrån alla läsa detta som jag försökte lägga in igår hoppas det fungerar nu!)

Det finns en krypande, dovt gnagande känsla i det svenska folkhemmet av att spelet är riggat. När vi betraktar det parlamentariska skådespelet ser vi inte längre ett ledarskap i folkets tjänst. De etablerade partierna har fastnat i utdragna, taktiska regeringsförhandlingar präglade av orubbliga röda linjer. Där Vänsterpartiets krav på inflytande krockar med Centerpartiets marknadsliberala låsningar - medan Socialdemokraterna desperat balanserar på slak lina för att behålla makten. Mitt i denna politiska handlingsförlamning förvandlas vi medborgare till åskådare i vårt eget land. Det medans en professionell klass av yrkespolitiker har stängt dörrarna till maktens korridorer fullt upptagna med att förvalta sina egna karriärer.

De representanter som förr klev direkt från fabriksgolvet, sjukhuskorridoren och jordbruket in i riksdagen har ersatts av ett isolerat etablissemang. Denna nya politiska adel rör sig sömlöst mellan ministerposter, välbetalda lobbyuppdrag och styrelserum i den privata välfärdsindustrin. Det handlar sällan om klassisk, olaglig korruption med sedelbuntar i fickan, utan om en laglig, strukturell nätverkskorruption där politisk makt och ekonomiska eliter flätas samman i dolda påverkanskanaler. Vi får journalistik om valet - av politiska journalister som är eller varit gifta med ministrar i nuvarande regering. Statssekreterare som blivit aktiva moderater som blivit VD för moderata tankesmedjan Timbro. Statssekreterare som är gifta med ministrars släkt och barndomsvänner. Och, ja - jag har givetvis skrivit om detta tidigare men det tål att upprepas också i detta sammanhang. För det är en del i förklaringen till den "ättestupa" vi nu skådar. Herre Jösses! Vilken mess vi har tvingats erfara... handplockade kompisrekryteringar nu senast av kriminella barndomsvänner. Till det ska läggas svägerskor, vänner och bekanta som erhållit ekonomiskt stöd och bidrag till stiftelser vari de själva har personliga intressen. Ministrar som äger stora poster aktier i bolag där de är med att fatta avgörande beslut.

Det är en katastrof för det allmänna rättsmedvetandet när statsråd som fattar beslut om att minska existensminimum med femhundra kronor. Samtidigt ger sig själva en löneökning på 39 000 kr under en enda mandatperiod. Att tjäna 204 000 kr i månaden utan att någonsin ha haft ett riktigt jobb utanför den politiska bubblan. Skapar en elit helt utan förankring i den verklighet alla vi andra lever i.

Denna strukturella, nätverksbaserade korruption utgör ett reellt och mycket stort hot mot nästa val. Valet 2030. När den liberala demokratin förvandlas till en elitstyrd teater där löften kompromissas bort och korruptionen sker helt öppet - inom lagens ramar. Slutar folk tro på en fredlig förändring och valdeltagandet riskerar att krascha. Priset för detta systemfel är en farlig politisk cynism och en växande frustration. Om folkets röst inte längre gör någon skillnad vid valurnan, söker sig ilskan förr eller senare till andra och våldsammare kanaler. Vilket banar väg för auktoritära krafter som lovar snabba, odemokratiska lösningar. Processen är väl känd och praktiserad i alla auktoritära stater.

För att stärka demokratins immunförsvar och förhindra att samhället slits isär ytterligare måste vi rensa upp i dessa slutna rum före nästa val. Vi måste kräva omedelbara, tvingande lobbyregister, stenhårda karensregler för politiker som lämnar sina uppdrag och ett absolut förbud för ministrar att äga aktier oavsett. Vi måste också tvinga partierna att återigen lyfta fram kandidater från golvet. Att styra och regera måste föregås av att man har gedigen erfarenhet av att bo, leva och verka i Sverige. Från olika sektorer. Att sitta i riksdag och regering borde dessutom tidsbegränsas till två mandatperioder.

För att bevisa att fotfolket inte är några imbecilla krafter bör vi också våga införa permanenta, slumpmässigt utvalda medborgarpaneler på både regional och lokal nivå. På samma sätt som man framgångsrikt gjort i Irland och Frankrike. Detta skulle göra pr-byråernas lobbyism helt verkningslös och ge folket den direkta röst vi idag saknar. Det är genom att organisera oss lokalt i civilsamhället som vi kan bygga den kollektiva styrka som eliten inte längre kan ignorera. Demokratin dör inte av öppna, politiska diskussioner. Men den dör om fotfolket ger upp och överlåter spelplanen till yrkespolitikerna. Det är hög tid att vi visar dem, välfärdsmiljonärerna och yrkespolitikerna, att det är vi som bestämmer, som äger det här landet. Inte dom.

Nu är jag hemma igen. Och i morgon ska jag jobba med vår gemensamma rörelse/parti till nästa val. Där självklart alla aktiviteter är offentliga. Vårt mål är barnen. Bara. Skolan! Det är vår enda fråga. Barnen är vår framtid och att alla kan läsa, räkna, skriva när de går ut tredje klass måste vara en självklarhet. Det kunde min generation på 70-talet. Det vore väl skam på torra land om inte våra barn skulle det. Det är vår förbannade skyldighet!

Av Kurt Johansson

BAGDAD BERGSTEN

Ur texten:

"Lugn. Jag ser. Jag ser att hon berättar att det brinner och att polisen skjuter tårgas och att demonstranterna kastar gatsten. Bagdad Bob var värre. Men inte mycket. Ok, stackars Bergsten får bli en symbol för hela SVT här. Det är kanske lite orättvist. Hon är ju i alla fall på plats. På gatan.

Hon sitter inte och trycker i den trygga studion hemma på Gärdet.

Fast vi väntar fortfarande på klarspråk kring vilka det är som bränner ner stadshuset i Limoges och plundrar lyxbutiker i Marseilles och eldar bilar på Place de la République?

Säg inget.

Jag vet: Norrmän. Ständigt dessa norrmän. Alla kan se det på de tusentals klipp som just nu svämmar över sociala medier. Och även om 50% skulle vara AI-fejk är bevisen ändå rätt överväldigande.

… såvida inte väldigt många unga norrmän börjat jobba som bönder, tågvärdar, brevbärare och sjuksköterskor. För det är tydligen de som är ute och kaozar där nere, plundrar Louis Vuitton-butiker och bränner ner gamla 1600-talskyrkor och stadshus.

Eller … ?"

av Jens Ganman

Tyska DW-kanalen har spelat in en dokumentär om invandrare i Parisförorterna. Kameran riktas mot två grupper som lever i samma område.

På ena sidan finns ungefär sjuttio tusen franska kineser. I Aubervilliers i norra Parisförorten har de byggt upp Europas största grossistcentrum för kläder.

Den här gruppens livsstil är väldigt enkel:
De går upp tidigt och lägger sig sent, driver små verkstäder, sköter butiker och kör transporter. De tjänar pengar och investerar dem i verksamheten, och när de stöter på problem löser de det själva. De är diskreta och tysta till vardags, sträcker sällan ut handen efter särskilda bidrag från staten och går inte ut på gatorna för att skapa oreda.
Efter årtionden har allt fler familjer köpt bostäder och byggt upp sina företag.

På andra sidan finns den nordafrikanska invandrargruppen som lever i samma kvarter.

Sett ur ett helhetsperspektiv är deras ekonomiska integration i området relativt eftersatt. Men dokumentären fångar en subtil men verklig förändring i mentaliteten: En känsla av att se dem som försörjer sig själva som ett hot sprider sig tyst.

Enligt observationerna i filmen är vissa som misslyckats med integrationen vana vid att se sig själva som offer och känna att samhället är dem en skuld.
Men när de vänder blicken mot sina kinesiska grannar förändras inställningen.
De lär sig inte hur man driver ett företag, utan ser istället på kineserna som konkurrenter.

Var kommer den här fientligheten ifrån?

Den mest konkreta konflikten ligger i att: ju bättre livet blir för kineserna, desto svårare blir det att upprätthålla offerberättelsen.

Alla är lika mycket nykomlingar och möter samma hinder i det främmande landet. Även kineserna kunde knappt ett ord franska när de kom hit, än mindre hade de lokala kontakter. Om någon genom att jobba tolv timmar om dagen kan hålla sig flytande bit för bit, blir det svårt att med rak rygg säga: ”Vi har det svårt för att omvärlden är orättvis.” En person som tyst och fokuserat tar hand om sitt eget blir ofta en törn i ögat för den som är van vid att skylla på omgivningen.

Den djupare missmatchen ligger i synen på rikedom.
I många som kräver sin rätts uppfattning är välstånd en fast och begränsad kaka.

De ser inte hur de där grossistbutikerna fylls med en låda varor i taget, utan tycker bara att kinesernas butiker tjänar pengar på deras bekostnad.

Dessutom är kineserna vana vid att svälja stoltheten och lösa konflikter genom att släta över dem, vilket snabbt leder till obalans i mentaliteten som blir verkliga säkerhetsproblem. Rån, förföljelse och gatupåhopp riktas en efter en mot den här gruppen som bara vill leva sina liv i lugn och ro.

Att försörja sig med egna händer och bygga välstånd på förtroende är den mest grundläggande värdigheten i vilket sunt samhälle som helst.

Men om en plats vant sig vid att använda offerrollen som ett gångbart kort, blir den som tyst och stilla lever ett gott liv ofta det första målet för angrepp.

Lyssna här. Det är intressant.

Vi lever i helt olika världar

SVT,

Ni förvandlar verkligheten till politiserad musikteater – medan våldet och extremism härjar i Frankrike.

Det är djupt provocerande att vi skattebetalare finansierar SVT och Sveriges Radio för att få saklig, opartisk och allsidig journalistik –och i stället får verklighet som filtrerats genom ideologiska skygglappar och en vänsteraktivism som fortsätter romantisera våld och extremism.

Jag har spenderat två veckor och granskat videklipp, bilder och material jag har hittat på sociala medier.

Det finns mängder av videoklipp från olika händelser där personer som framställs som ”fredliga studenter” med våld och tillhyggen tränger in på institutioner, samtidigt som de är insvepta i palestinska flaggor. Som sparkar, bränner, attackerar och vandaliserar.

Ingenstans och jag repeterar ingenstans har SVT rapporterat om detta. Så min fråga är vad är det jag och många andra skattebetalare som finansierar public service ser men som ni vägrar eller inte förmår att se och rapportera?

Varför råkar man glömma rapportera att maskerade män som vandaliserar och bryter sig in i institutioner som sedan brinner också viftar, bär eller är insvepta i Palestina flaggor. Varför är det irrelevant för ”opartiska” medier?

SVT, varje gång ni väljer er världsbild väga mer än verklighet där attacker förminskas, avgörande fakta utelämnas och våldsamma ligister framställs som fredliga demonstranter, riskerar ni att legitimera det beteende ni borde granska.

Frankrike skakas av våldsamma sammandrabbningar. Maskerade grupper vandaliserar, bränner och drabbar samman med polis. I Paris rapporterades omkring 300 maskerade personer ha brutit igenom polisens linjer. I Milano övergick demonstrationer i bränder, skadegörelse och våldsamma konfrontationer.

Men i svensk rapportering får vi möta flöjtspelande demonstranter. Nästan som en SVT:s egna uppsättning av ABBA-musikal medan polisen försöker och kämpar med att återställa ordningen.

Våldsamma upplopp reduceras till fredliga studentprotester vilseleds publiken. Sociala medier visar händelser som traditionella medier inte kan välja att ignorera utan att riskera sin trovärdighet.

Vi lever i helt olika världar.

När Frankrike ser ut som en krigszon väljer SVT att skriva om en flöjtspelande hippie som klagar att hon möttes av tårgas. Notera ”möttes.” När man deltar i våldsamma upplopp vad är det man som media eller demonstrant inte förstår? Vilken akt är det man missar? Bränder, våld, förstörelse, polisen som slår tillbaka med tårgas kanske?

Inga kritiska frågor, inga varför eller hur.

SVT ser elefanten i rummet men ignorerar det på bekostnad av andras trygghet. Man kan inte helt enkelt rapportera om något som krockar med ens politiska övertygelse, aktivism och ideologi.

En motbjudande dubbelmoral märks i Public Service rapporteringen om Israel och Palestina. Palestinsk nationalism framställs ofta som legitim, medan israelisk identitet misstänkliggörs och unga israeliska idrottare möts av bojkottkrav. Samtidigt normaliseras antisemitism och avhumanisering av judar och hyllningar till Hamas i studentprotester som ursäktas som politisk aktivism.

När maskerade grupper stormar byggnader och förstör historiska symboler är det inte längre enbart fråga om protester. Det är ett angrepp på det franska samhället, dess institutioner och dess kulturarv.

Public service ska granska makten, inte skydda sin egen världsbild.

Public service i sin nuvarande form måste avvecklas. Skattebetalarna ska inte tvingas finansiera journalistik som brister i sitt mest grundläggande uppdrag: att sakligt redovisa verkligheten, även när den är obekväm för den egna ideologin.

Vi betalar inte för en tillrättalagd föreställning. Vi betalar för journalistik.

av Bianca Muratagic

Läkarsekreterarna saknas.

”Nya administrativa krav tillkommer ständigt: dokumentation, intyg, checklistor, kontrollsystem och inte minst meningslösa möten. Där sitter vi tiotusentals läkare runt om i landet dag efter dag, år in och år ut. Det handlar ju bara om några minuter varje dag …

Men totalt sett är det inte tal om bara några minuter. När man räknar på det är det skrämmande många årstjänster som försvinner i Sverige.”

Det skriver David Hellsten, styrelseledamot i Sjukhusläkarna, i en krönika i tidningen Sjukhusläkaren.

”Ponera att ett nytt arbetsmoment tar 20 minuter extra per dag. Om du har 20 patienter på en dag är det försumbara 60 sekunder extra per patient, men sammantaget försvinner två hela veckor per år i arbetstid bara på den lilla förändringen.

För våra cirka 23 000 medlemmar i Sjukhusläkarna motsvarar det nästan 1 000 heltidstjänster!

Vi läkare behöver administrationstid, men med mottot ”Kloka administrativa val”. En ny administrativ uppgift måste ersättas med extra tid eller med att en äldre administrativ uppgift plockas bort.

Kloka administrativa val handlar inte om att göra så lite som möjligt. Det handlar om att använda vårdens olika kompetenser på bästa sätt. Läkartid ska användas där just läkarens kompetens behövs.”

av Sjukhusläkaren

Utan Hamas attack inga offer i Gaza

Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Blekinge

Bild: Blekinge Läns Tidning

Det har nu gått tre år sedan den 7 oktober 2023 – denna dag som för alltid förändrade historien och lämnade djupa, oläkta sår.

Omkring 1 200 (1770) oskyldiga liv släcktes under de brutala attackerna i Israel, de överlevande, de som togs som gisslan och fick uppleva denna ondska, bär på djupa trauman, och alla de familjer som splittrades när nära och kära togs som gisslan.

Denna fasansfulla terrorattack var inte en isolerad händelse, utan det mest extrema uttrycket för en ideologi som har Israels totala förintelse som sitt uttalade mål. Genom sin grundstadga och sin militära strategi har Hamas under decennier vägrat att erkänna Israels rätt att existera, och i stället valt terror, raketbeskjutningar och kompromisslös förintelsevilja framför varje möjlighet till fred.

De tre år som har följt har präglats av en enorm våg av sorg, krig och mänskligt lidande. Det är en påminnelse om hur snabbt världen kan förändras av extremistiskt hat, men också om hur viktigt det är att vi aldrig viker ner oss för terrorismen.

I vågen av detta har det fötts en otäck pro-palestinsk rörelse som samlas i sitt hat mot judar och Israel. Men det stannar inte där, den palestinska flaggan dyker upp när skolor i Frankrike bränns ner och gator och torg terroriseras i Europa. Vi är alla under attack av samma krafter.

Låt oss aldrig glömma offren den 7 oktober

av Anna Sundberg

Ett strålande exempel på hyckleri

I Oxford demonstrerade invånarna för att välkomna flyktingar.

Oxford tyckte ytterst illa om den främlingsfientlighet som förekom bland vanligt folk.
Kvinnorna i Oxford gjorde hemmasnickrade skyltar

Säg Nej till Islamofobi!
Kvinnor mot yttersta högern!

De ordnade stora demonstrationer på Oxfords gator.

De gjorde stora hjärtan i papper som de målade i kärleksrött.
De hade en trumsektion i sitt demonstrationståg.
De sågs och hördes.

De var en motreaktion, mestadels kvinnor, mot högerkrafterna i Storbritannien.

Som en följd av de massiva demonstrationerna med musik, Kärleksbudskap och Välkomnande så beslutade Inrikesministeriet att bygga en flyktingförläggning för 1256 flyktingar i den lilla byn Piddington, 8 km nordost om Oxford.

350 personer bodde permanent i Piddington.

En kvinna Hari Reed som var med och ledde demonstrationerna för ett flyktingmottagande, är ordförande för organisationen Asylum Welcome.

Hon råkar dessutom bo i Piddington.

Med allvarlig min förklarar Hari Reed att just hennes by saknar förutsättningar att ta emot migranterna.

Hon förklarade att omständigheterna för migranterna var inte de bästa för att bosätta sig just i Piddington.

Själv trivdes hon bra där.

Dessutom så påpekade de som stod bakom välkomnandet, men som opponerade sig mot att det skulle ske i deras by, att det var stor skillnad på lokalbefolkningens invändningar, och de högerextremas motstånd.

Under hela sommaren 2026 hade de goda oxfordborna demonstrerat mot fascism och rasism och för att Storbritannien skulle ta emot ännu fler emigranter,

På en kvart slutade allt välkomnande, när det blev känt att just deras by skulle få en flyktingförläggning.

Byborna i Piddington beslutade därefter, genom en folkomröstning sin självständighet, att lämna Storbritannien och bli en del av USA.

Hyckleriet har aldrig nått högre höjder än godheten i Oxford och i den lilla byn Piddington.

Kvinnor som tidigare har vurmat för ökat flyktingmottagande protesterar nu över att 1256 män ska komma.
De känner sig inte säkra.

Tidigare var engelska män inkvarterade i militärförläggningen.
Då protesterade inte Piddington.

Nu kommer äntligen deras asylsökare till just deras lilla by. 1256 män från Mellanöstern och Nordafrika. De pekar därmed särskilt ut just män från Nordafrika och Mellanöstern för att vara opålitiga.

Över en natt blev alla dessa goda människor som har demonstrerat för ett ökat flyktingmottagande till Storbritannien de som därefter blev de största motståndarna, när flyktingarna skulle komma till just deras by.

Men självklart är det synd om Piddington.
Många av dem har låtit andra vara goda utan att tänka på konsekvenserna.

I Piddington bor 133 kvinnor.
Det gör 1 vit kvinna mot 10 muslimska män.

Den engelska staten har varit förutseende att sätta upp affischer att våldtäkter inte är tillåtna.

Tänk på det alla ni som är tysta och låter er representeras av godhetstörstande människor som har ett behov av att vissa deras godhet.

Makthavarna kan tro att det är folkets vilja och asylinvandringen kommer att fortsätta.

Det bästa är att kräva stopp på all asyl- och anhöriginvandring.

Ännu bättre är att de som kommer till ditt land för att leva på bidrag, ska utvisas.

Den som har kommit som flykting och reser tillbaka sitt hemland ska bli av med alla sina svenska papper och nekas inresa till Sverige.

Den bestämmelsen kan gälla retroaktivt 15 år tillbaka.
Man ska inte vara feg och inte heller vara tyst.

Piddington är ett strålande exempel på hyckleri när det är som störst.

Stefan Torssell 5 okt -26

När ska arabförbundet kritisera pågående kravaller

I Frankrike pågår kravaller från ungdomar med i huvudsak utomeuropeisk bakgrund. 

Protesterna gäller, enligt uppgift, För stora klasser, Hygienisk misär och Allmänt undermåliga förhållanden. 

När jag ser filmer från upploppen så ser en förvånansvärt stor del av de studietörstande studenterna ut att komma från Marocko Algeriet och Nordafrika. 

Givetvis finns också en del vänsterungdomar som bränner Bilar Bildäck och Saker på stan, vilket alla vet är ett uttryck för "studiehunger". 

En god vän lade upp en video från kravallerna på Facebook och fick omedelbart sitt konto begränsat. 

Videon innehöll våld, var förklaringen. Facebook följer bara EU:s regelverk. Befolkningarna ska hållas okunniga om vad som sker. 

Läser man svenska tidningar så får man intrycket att det är vanliga franska ungdomar som demonstrerar. 

Att de bränner, kastar sten och förstör ges ingen förklaring till. 

Några studieintresserade ungdomar sprang efter en fransk poliskvinna och sparkade ner henne mot marken. Därefter stod de som i ett grupparbete och sparkade på henne när hon låg mot gatan. 

Annars får man inte det intrycket att tonårsgrabbar har ett så stort "studieintresse". 

I Sverige saknar cirka en fjärdedel av dem, som slutar högstadiet förmåga att kunna läsa en text och förstå innehållet. 

Om de visade lika mycket energi att lära sig att läsa, som de franska ungdomarna exponerar i sin samhällsförstörelse, så skulle Sverige vara världsbäst i alla Pisaundersökningar. 

Något säger mig att något inte stämmer i nyhetsrapporteringen. Min erfarenhet säger i stället att ungdomar som vill studera söker sig till böcker och inte gatustenar. 

Det vi ser i Frankrike är alltså i huvudsak utomeuropeiska kravaller där deltagarna uttrycker sitt hat mot Frankrike och den franska befolkningen. 

Min prognos är att denna förstörelselusta och förakt mot européer kommer att öka och inte minska. 

Ännu fler kommer dessutom att missköta sig inte bara på gator och torg utan fortsättningsvis ännu mer i skolan. 

När kommer Europa att slå tillbaka i betydelsen att reagera? 

Och som vanligt, när hörde ni en imam eller någon företrädare för det arabiska samfundet kritisera pågående kravaller? 

Stefan Torssell 4 okt -26

<p>Arabförbundet 

 

Bra att de kristna blev utvisade

Snälla läs igenom detta inlägg så ser ni vad som står i muslimernas agenda.

Jag har arbetat som SFI-lärare i mer än trettio år, slutade för några år sedan.

Det är många personer som jag fortfarande har i mina tankar och undrar hur de har det idag.

En kvinnlig läkare, lärde sig det svenska språket mycket snabbt, varje dag kom hon med brev till mig, som hon hade skrivit på svenska, jag läste och rättade dem till henne. En mycket ambitiös person, alltid glad. En dag kom hon och sa att hon skulle arbeta på vårdcentralen under lovet, som biträde, för hon ville lära sig hur det fungerade i Sverige.

Ett annat ungt par, både högutbildade, ansåg att vårt land var jämförbart med paradiset. Dessa två ville få stanna kvar och bosätta sig i vårt land. De ville arbeta här och de ville bilda familj, för här kände de sig trygga .

Ett annat par, i medelåldern, också högutbildade, en var byggnadsingenjör och den andra var något inom väg konstruktion. Lärde sig också vårt språk mycket snabbt. Deras önskan var att få stanna här och hjälpa till med att arbeta med det som de var utbildade till.

Alla dessa personer var kristna och samtliga fick avslag på sin asylansökan och de skulle lämna landet omedelbart.

Hon arbetar på Migrationsverket som Expert på Sveriges Flyktingkvot och Högsta Chef över vilka Kvotflyktingar Sverige skall ta emot - och vilka som ska lämna landet.

Elever från Mellanöstern tyckte att de var bra att de kristna blev utvisade, jag ifrågasatte detta och fick då till svar, vi ska ta över ert land och hela Europa, inte genom krig utan genom att våra kvinnor ska föda så många barn som möjligt och när vi kommer i majoritet så är länderna deras, det står i avtalet som alla muslimer har vetskap om.

Det var då som jag fick vetskap om Barcelonaavtalet och dagen efter fick jag läsa originalet på detta fruktansvärda avtal, ett landsförräderi anser jag. I slutet av nittiotalet.

Detta skedde samtidigt som många analfabeter från ett speciellt land fick PUT (permanent uppehållstillstånd).

Alla från Mellanöstern fick också PUT, när jag ville diskutera detta så fick jag till svar; att eftersom jag bara var lärare, så kunde jag inte förstå varför vissa fick stanna medan andra fick lämna landet. Jag ifrågasatte varför ALLA kristna fick avslag, trots att de var högutbildade och lärde sig vårt språk och vår värdegrund, medan analfabeter fick stanna kvar.

Jag fick aldrig något vettigt svar, utan bara en massa floskler. Det var Lena Hjelm Wallin S som undertecknade detta avtal, hon var minister inom socialdemokraterna då

av Anette Öhlin

Lars Hedegaard är idag 84 år gammal. Han är en av vår tids hjältar. I över 20 år har han bekämpat islam med sitt skrivande, sina böcker och tal, och 2004 grundade han Pressefrihetssamfundet. Han har en magisterexamen i historia och litteratur från Köpenhamns universitet i Danmark och har arbetat som journalist och författare. 2013 överlevde han ett mordförsök på grund av sin kritik av islam. En man som utgav sig för att vara brevbärare sköt mot honom på nära håll.
Han överlevde, och han fortsatte att kämpa.

Han skriver så oerhört bra om vad som händer. På danska. Jag har översatt den här. För att det är sanningen. För att det berör oss alla och vad vi står inför. Och vi borde vara bekymrade. För det vi bevittnar i västvärlden kommer inte att sluta på ett bra ställe om detta fortsätter. Läs den. Det är viktigt.👇🏽

Politik var något vi brukade ha

Av oförklarliga skäl betraktar den överväldigande majoriteten av skandinaver och de flesta andra européer Amerikas demokrater som de snälla, de civiliserade, de vänliga och de fredsälskande, i motsats till republikanerna, som i media framställs som vidriga, högerextrema, rasistiska, halvfascistiska och krigshetsande.

Så det kan inte råda någon tvekan om vem européer ska ställa sig på och heja på, och motbud får inget utrymme i de statslojala medierna. De frodas i alternativa onlinemedier, vars berättelser aldrig rapporteras av DR (Danmarks offentliga programföretag, förkortning för Danmarks Radio). Det hette en gång Statsradiofonien (Statsradion). De borde ha behållit det namnet, eftersom DR är den djupa statens flitiga tjänare.

Journalisterna är fria att kritisera politiker, politiska partier, influencers, biskopar och församlingsskrivare, men själva maktstrukturen kommer de inte att röra.

Det är därför danskar och andra européer finner det naturligt att sympatisera med en annan statsentusiastisk (statsentusiastisk) rörelse på andra sidan Atlanten, i form av Demokratiska partiet. Demokraterna är de snälla, och republikanerna är de otrevliga. Det är allt du behöver veta för att förstå amerikansk politik.

Jag beklagar därför att behöva hänvisa till ett par nyligen genomförda opinionsundersökningar bland demokratiska väljare. En genomfördes i september i år av en grupp som kallar sig Center for Strategic Politics, och dess resultat är tillräckligt för att orsaka sömnlösa nätter. Bland demokratiska väljare skulle 87 procent se positivt på det om Trump dömdes i en riksrättsprocess och avsattes från presidentposten. En majoritet på 59 procent skulle välkomna en militärkupp mot Trump. Hela 29 procent skulle vara glada om presidenten mördades. Vad man än må säga om "moderata" demokrater (av vilka det finns väldigt få), är det tydligt att partiet som sådant har radikaliserats på nolltid, och att de flesta av dess väljare är redo att göra sig av med demokratin, så länge de kan bli av med objektet för sitt hat.

Men varifrån kommer denna antidemokratiska vänstersvängning?

Det korta svaret är: från universiteten, där professorerna, istället för att ge studenterna kunskap, har fyllt dem med ideologin att allt i historien och samhället kan förklaras med dikotomin mellan förtryckare och förtryckta. Vilka förtryckarna och de förtryckta är kan variera beroende på omständigheterna, men de kommer alltid att finnas kvar, och de kommer alltid att vara den politiska kompassen.

Att gå på ett amerikanskt universitet är detsamma som att låta radikala professorer hjärntvätta dig, och enligt en annan opinionsundersökning bland amerikanska universitetsstudenter har resultaten inte uteblivit: När man konfronteras med en talare vars åsikter man inte delar, anser 69 procent att man har rätt att dränka honom genom att skrika. En betydande andel av studenterna, nämligen 34 procent, finner det acceptabelt att tillgripa våld för att hindra en politisk motståndare från att tala.

Det vi bevittnar är politikens död i traditionell bemärkelse.

En gång i tiden innebar den politiska processen att acceptera sin motståndares rätt att tala och försöka bemöta honom med argument.

Men det var då. Vi lever nu i verkligheten att vänstern är utan argument, men desto mer fast besluten att hålla fast vid makten.

Till varje pris och med alla medel.

/Lars Hedegaard

Originaltext av Krisztina Maria

Alltid ljus över mörker

Varför ser så många i den pro-palestinska gruppen arga, bleka och ohälsosamma ut hela tiden?
Låt mig säga det.

Det är något konstigt med hela energin. De pratar om frihet, men de verkar fångade i ilska och offerroll. Alltid ytterligare en anledning att vara upprörda. Alltid någon annan att skylla på.

Ställ en kritisk fråga. Ta upp fakta som utmanar deras berättelse. När de får slut på argument börjar personattackerna… Baby killer! Sionist!

Som om "sionist" ska förolämpa mig. Ja, jag anser att judar har rätt till Israel som stat och hemland. Varför skulle jag skämmas för det?

Och när attackerna inte tystar dig, och din röst fortsätter att nå fler människor, börjar några av dem hitta på saker om dig och sprida rykten… lögner. Istället för att bygga något eget, spenderar de sin tid på att försöka riva ner andra människor.

Det säger dig något om vilka vi har att göra med när islamister och deras nyttiga idioter tar till lögner för att vinna ett argument. Tänk dig vad de skulle kunna bidra med om de lade den energin på att bygga starka samhällen istället för att sprida hat.

För mig är detta ett val mellan mörker och ljus. En lögn vill att du ska lyssna på den, upprepa den och så småningom tro på den. Bibeln kallar djävulen lögnens fader. Jag tror att det finns en anledning till att dessa ord träffar så hårt.

De representerar allt annat än den friska, fria människa de påstår sig kämpa för.

När ilska blir din identitet syns den så småningom i ditt ansikte. Du kan känna det i den energi du bringar in i ett rum. Människor uppfattar det instinktivt. Vi känner varandras närvaro långt innan vi har hört alla orden.

Du kan säga "frihet" så många gånger du vill. Människor känner fortfarande vad du bringar. För din energi och den signal du sänder ut? Du kan inte fly från dem. Och du kan inte ljuga dig ut ur dem.

Ljus över mörker. Alltid.

Originaltexten av Krisztina Maria

Seriösa valsedlar

Fusksverige har valsedlar som det går att fuska hur mycket som helst. Dessutom kan vem som helst plocka bort "obekväma" valsedlar från vallokalerna.
Bland andra Sveriges näst största partis valsedalar - SD.

Danmark har som vanligt gått före Sverige med valsedlarna. Man har alla partier på en valsedel.
Då blir det svårt, eller omöjligt att fuska.

När ska Sverige lära av Danmark?

Jag vill ha kvar min kollega

Det är väl inte så här det ska gå till??

Jag arbetar som distriktssköterska i Lunds kommun. Min kollega har bott i Sverige i sex år tillsammans med sin fru och deras två små barn. Under denna tiden har de gjort precis allt "rätt": De har lärt sig svenska, validerat sin utbildning och fått svensk sjuksköterskelegitimation. Vilket han har bekostat själv.

Han har haft en fast anställning i fem år.

Hans fru har gjort samma resa – lärt sig språket, fått sin legitimation och arbetar idag på en avdelning på sjukhuset i Malmö.

De arbetar, betalar skatt och är engagerade i samhället. Familjen är även engagerade i olika föreningar tillsammans med barnen. De har köpt hus, barnen går i svensk skola, de har vänner och är fullt integrerade i det svenska samhället.

De har gjort allt rätt.

Nu kom beskedet: De får inte stanna i Sverige.

Varför? Jag förstår verkligen inte.

Två sjuksköterskor med samhällsbärande funktioner tvingas nu lämna sina arbetsplatser. Trots flera år i Sverige, yrkeslegitimation och anställning inom vården – blir de utvisade. Detta sker samtidigt som vården ropar efter mer personal.

Min kollega och hans fru har byggt upp förtroende hos patienter, kollegor och arbetsgivare. De är en del av ett team som fungerar – ett team som nu slås sönder av en stelbent och orimlig utlänningslagstiftning.

Det handlar inte bara om en familj som drabbas. Det handlar om patienter som nu förlorar en trygg vårdkontakt. Om en arbetsplats som tappar kompetens. Och om ett samhälle som aktivt försvagar sin egen välfärd.

Hur kan vi motivera att fullt utbildade behövda och etablerade sjuksköterskor utvisas – samtidigt som vårdköerna växer och arbetsbördan ökar för varje kvarvarande kollega?

Det är inte bara inhumant utan även samhällsekonomiskt oförsvarbart. Men det är så verkligheten ser ut när byråkratin tillåts väga tyngre än människovärde och samhällsnytta.

Snälla jag ber er att dela detta inlägget, jag vill ha kvar min kollega!

av Anna Eklund

Hon måste vistas i verkligheten

Talade med en bekant i går.
Vi har känt varandra i många år.
Hon var mycket orolig.

Endast några stycken i hennes bekantskapskrets av medelklassmänniskor förstod vad som just nu sker i Sverige.

Många kan hon inte ens tala med därför att de inte kan se att Sverige har blivit förändrat. Hon var förtvivlad.
Vad kommer att ske med Sverige?

Jag berättade att muslimerna långsamt kommer att ta över.
De har sin plan och arbetar strategiskt.
Svenskarna förstår inte eller vill inte förstå.

Jag påminde henne om att den 14 maj 2012 skrev jag första gången på Avpixlat (numera Samnytt) under eget namn.

De flesta, 99 %, kommenterade under pseudonym för att inte råka illa ut.

Jag påminde henne om att alla i min dåvarande bekantskapskret trodde att jag hade blivit rasist och tog avstånd från mig.
Alla försvann.

Hon berättade att även hon trodde att jag hade blivit rasist, och vår bekantskap var bruten i kanske fem, sex år.

Om det är någon som tror att jag tog poäng på denna seger för mig, så tror ni fel.

I stället förstod jag hennes vånda när hon måste gå igenom processen att börja förstå att hon hade haft fel.

Hon berättade att jag är en av de få hon kan ringa och berätta om sin oro över vad som händer i Sverige.

Hon överväger att flytta utomlands.

Hon har förstått fullt ut vad som händer. Hon är en av dem som inte vågar gå ut om kvällarna.

Varenda svensk måste gå igenom samma process för att komma till klarhet.

De har förklarat utvecklingen med att andra plötsligt har blivit rasister,när det egentligen handlar om deras bristande förmåga att kunna tolka förändringarna.

Jag läste om det judiska folket i Tyskland och Polen på 1930-talet, när nazisterna började få makten.

I många judiska familjer sa fadern att nej det kan inte hända. Några i familjen ville lämna landet.

Fadern med makt fick hela familjen att stanna - och alla hamnade i Auschwitz.

Det formade det judiska folkets bestämdhet att bara lita på sig själva, och med fasthet leda sin egen utveckling.

Svenska folket är inte där än, om vi någonsin kan komma till samma insikt.

Vad det handlar om är att Muslimska Brödraskapet i Kairo har för avsikt att göra islam till en världsreligion på jordens alla kontinenter.

Metoden är att med samförstånd och samverkan med existerande organisationer i Europa gradvis ta över institutionerna.

Det ledde till Socialdemokraternas samarbete från 1994 med Sveriges Muslimska Råd.

Socialdemokraterna hjälpte muslimerna att bygga upp 25 rikstäckande muslimska organisationer, som när jag undersökte dessa organisationer för ett par år sedan, kunde konstatera att de fick 600 miljoner kronor i bidrag per år.

Vänsterpartiet håller också på att tas över av muslimer.

Men stora delar svenska folket förstår inte.
De inom medelklassen som förstår, har få att prata med.
Min kvinnliga bekant är förtvivlad över vad som händer runt henne varje dag.

Hon har ett sådant arbete att hon måste vistas i verkligheten.
Hon ser alltså med egna ögon.
Hon var tidigare Miljöpartist.

Stefan Torssell 26 sept -26

Att beskriva det man ser är inte rasism

Är jag rasist för att jag säger det jag ser? Är jag fascist? Eller har vi kommit så långt att den som talar om obekväma problem automatiskt ska få en etikett?

Före valet berättade jag om budskap som jag själv hade sett och hört på andra språk, bland annat: ”Rösta på V eller åk till flygplatsen.” Jag blev kritiserad för att jag tog upp det. Men jag tänker inte se problem och sedan låtsas som om de inte finns.

Människor kommer till mig och berättar saker eftersom de känner att de kan prata öppet med mig. Jag är tacksam för det förtroendet, men det innebär också ett ansvar. Jag försvarar individens frihet, inte kollektivets makt över människan.

Inga pappor ska bestämma över sina vuxna döttrar. Inga män över sina fruar. Inga släkter över ungas kärlek. Inga religiösa ledare ska bestämma hur andra människor måste klä sig eller leva.

Låt oss för ett ögonblick byta perspektiv.

Tänk om tusentals svenskar flyttade till Kurdistan och krävde att samhället skulle anpassas efter dem. Tänk om de krävde att fläskkött skulle serveras eftersom det tillhör deras matvanor. Att kyrkor skulle byggas och kyrkklockorna ringa varje söndag. Att deras barn aldrig skulle behöva besöka en moské, inte ens i undervisningssyfte.

Tänk om svenskarna dessutom sa att traditionella kurdiska kläder är opraktiska, olämpliga och inte passar in i deras kultur, och därför krävde att slippa se dem eller att kurderna skulle sluta bära dem. Hur hade vi reagerat?

Det är precis lika fel som när vissa pappor eller religiösa män i Sverige säger att deras döttrar och fruar inte får bära vanliga svenska kläder eftersom de anses vara ”för västerländska”, ”inte muslimska” eller inte täcker kroppen tillräckligt. I ett fritt samhälle bestämmer varje vuxen människa själv över sin kropp och sina kläder, oavsett om hon väljer en kort kjol, en slöja eller en traditionell kurdisk dräkt.

Tänk också om svenskarna krävde kostnadsfria språklektioner, tolkar under många år, ekonomiskt stöd och större bostäder, men ändå inte accepterade några krav på att lära sig språket, följa landets normer eller bli en del av samhället. Tänk om de ville förändra skolorna, maten och traditionerna, samtidigt som de anklagade kurderna för intolerans när dessa protesterade.

Hur hade vi reagerat? Hade vi tyckt att alla dessa krav var självklara och rimliga?

Poängen är inte att människor ska överge sin kultur, sin tro eller sin identitet. Sverige ska hjälpa människor som behöver stöd. Språkundervisning och tolk kan vara helt nödvändiga, särskilt under den första tiden. Men stöd måste också följas av ett eget ansvar att lära sig språket, följa svensk lag och respektera det samhälle man har kommit till.

Du får tro, älska, protestera och engagera dig. Du får bevara ditt språk och din kultur. Du får klä dig som du själv vill. Men du kan inte kräva att Sverige ska underordna sig dina religiösa eller kulturella normer. Du får inte kontrollera andra människor eller föra med dig hat, hot och konflikter mellan grupper till svenska gator.

Det här handlar inte om människors ursprung eller religion. Det handlar om handlingar, krav och värderingar. Självklart gäller det inte alla invandrare eller alla troende, därför måste vi vara noga med att inte generalisera. Men vi får heller inte blunda för verkliga problem av rädsla för vilka etiketter andra ska sätta på oss.

Att beskriva det man ser är inte rasism. Men att tala sanning kräver både mod och precision. Den dag vi tystnar om verkliga problem av rädsla för att kallas rasister eller fascister, då har vår demokrati ett betydligt större problem.

av Lenja Sharif

Vi måste inte ha det så

Sverige var länge ett av världens mest välfungerande länder. Den höga kvaliteten i samhällets institutioner möjliggjorde tillit mellan människor.

Bild: Pixabay

Vid någon punkt började de krav och förväntningar som behövs för ett sådant samhälle att sänkas. Till slut befann sig Sverige i ett läge där kontrollen över allt från folkbokföringen och landets gränser till elsystemet och tryggheten var förlorad eller kraftigt försvagad.

De senaste fyra åren har till stor del handlat om att restaurera de institutioner som är hörnstenarna i Sveriges framgång och svenskarnas trygghet.

Ofta har det skett under högljudda protester från dem som var med och tappade kontrollen eller rentav inte förstår eller uppskattar värdet av de fundament som möjliggör ett välfungerande samhälle.

Socialdemokraterna förklarar sitt eget agerande med naivitet. Den blandning av agerande och åsikter som skapade problemen är givetvis bredare än så. Här finns allt från en akademisk värderelativism och människor som är emot västerlandets kultur till dem som i grunden uppskattar civilisationen, men tror att den kan bestå utan uppoffringar.

Med valresultatet färdigt är tyvärr initiativet tillbaka hos dem som inte klarade av att ta hand om Sverige. Följaktligen utspelar sig nu en regeringsbildningsprocess med rent farsartade uttryck. Det är en sorg att se.

Min övertygelse förblir densamma. Med ordning och reda, frihet och ansvar samt vägar till gemenskap går det att bygga Sverige som ett av världens bästa länder.

Arbetsgemenskap är inte allt. Men inför gemensamma arbetsuppgifter blir personliga olikheter mindre viktiga.

Med ett starkt engagemang för samhällets hörnstenar, såsom vår rättsstat och civilisatoriska tradition, tillsammans med en stark arbetslinje, går det att lägga en bättre morgondag framför oss. Sverige behöver en ekonomisk reformagenda.

Ur den oreda som nu råder hoppas jag innerligt att det reser sig en ny möjlighet för statsminister Ulf Kristersson att fortsätta den positiva resa som Sverige har inlett.

När partitaktiker och mediastrateger fått hålla på ett tag hoppas jag att det finns tillräckligt många robusta folkvalda som kommer till samma slutsats. Det är vad Sverige behöver.

Det kaos som nu råder skadar jobb, företagande och sammanhållning på djupet. Vi måste inte ha det så.

av Niklas Wyman

Lotta Söderström
Instämmer i varenda ord och hoppas innerligt att Moderaterna ska få fortsätta att styra landet i rätt riktning. Det arbete som Tidöpartierna har lagt ned under den här mandatperioden är ovärderligt och kräver ett fortsatt underhåll som de rödgröna vägrar att befatta sig med. Ett rödgrönt kaos väntar.

Min hemula kommentar
Vi får inte glömma bort att mycket av det goda som har hänt i Sverige de senaste fyra åreen har Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson stått för.

Sverige behöver stramare tyglar mot migrationen

Skandalerna kring Vänsterpartiets nyvalda företrädare blixtbelyser flera allvarliga samhällsproblem.

Etnisk segregation, medborgare och väljare som inte kan svenska, kravlös bidragsförsörjning, permanenta uppehållstillstånd med resor till ursprungslandet, gängkriminalitet, felaktig folkbokföring, fusk med föreningsbidrag och förtryck av kvinnor.

Detta är rättmätigt provocerande. För inte länge sedan var detta problemkluster något fullständigt otänkbart i Sverige. Och problemen har uppstått som direkta konsekvenser av politisk vanskötsel, som pågått i decennier.

Dessbättre har den moderatledda regeringen under mandatperioden arbetat intensivt för att lösa dessa problem. Effekterna började vi se lagom till det val vi nyss har haft.

Vänsterpartiets kandidathaverier påminner om vikten av att arbetet fortsätter.

När det gäller Mohamed Abdukardir Ali är hans ”timeout” bara en dimridå. Antingen är man riksdagsledamot eller så har man avsagt sig uppdraget. ”Timeout” är något Socialdemokraterna hittat på och som används när en riksdagsledamot helt enkelt vill hålla sig undan för att slippa svara på berättigade frågor från journalister.

Samtidigt fortsätter Magdalena Anderssons förtvivlade försök att bilda regering. Men om hon lyckas kommer det, oavsett form, innebära att reformarbetet avstannar och att genomförda reformer riskerar att rullas tillbaka.

Sverige behöver en moderatledd regering som kan slutföra arbetet med att få ordning på Sverige.

av Fredrik Kärrholm

Lena Asplund
Som sagt hur kan man fortsätta att resa till ett land som man ”flytt” från och därmed fått uppehållstillstånd och även medborgarskap i Sverige. Det är något som inte riktigt stämmer.

Min kommentar
Jag förmodar att de som fått flyktingstatus antingen har flytt från militärtjänst, eller från något straff, eftersom de (oftast yngre män), har kastat all identifikation - utan sin telefon. Varför inte kontrollera deras telefoner. Där finns säkert deras identitet och gå vidare därifrån.

Demokrati måste man värna om

Klanröstning, valfusk och en politik som förutsätter att väljarna alltid kommer att rösta på ”rätt” sida kan till slut slå tillbaka mot dem som byggt systemet.

I sin iver att behålla makten men framstå som antirasistiska, goda och toleranta har de rödgröna under lång tid underskattat en ganska enkel verklighet: De som en gång var deras valboskap röstar nu utifrån sina egna intressen, värderingar och lojaliteter.

När man samtidigt blundar för problem med integration, korruptions, kriminalitet, fusk, parallella strukturer, klanlojaliteter och en förändrad syn på demokrati, riskerar man att skapa precis den situation man själv säger sig vilja förhindra.

Det är enkel matematik.

Släpper du in fler och fler människor i ditt eget hus utan att fundera över vad som händer med sammanhållningen, värderingarna och spelreglerna, kan du en dag upptäcka att du själv inte längre bestämmer över huset.

Det är inte rasism att konstatera det. Det är demografi, makt och politik.

De rödgröna har länge tagit den svenska demokratin och de västerländska samhällsinstitutionerna för givna. De har utgått från att deras värderingar alltid kommer att dominera och att människor som kommer hit automatiskt kommer att anamma samma syn på demokrati, frihet och samhällsansvar.

I en demokrati finns inga permanenta maktpositioner. Den som tror att makten tillhör honom eller henne för evigt har redan missförstått demokratins grundidé.

I morgon kan samma politiska krafter som i decennier betraktat sig själva som självklara makthavare tvingas lämna sina poster när väljarna väljer någon annan.

Och då återstår frågan:

Vad händer när den politik man själv varit med och format förändrar det samhälle som politiken verkar i?

Jag har fått nog av politiker som sätter ideologiska ambitioner framför verklighetens konsekvenser. Empati utan konsekvenstänkande är inte automatiskt god politik. Den är destruktiv och självutplånande.

Den som frivilligt försvagar sitt eget samhälles sammanhållning ska inte bli förvånad när konsekvenserna till slut når den egna dörren.

Hittills har medborgare hamnat i underläge. Men nu får även politiska ledare smaka på sin egen medicin och röran de har ställt till!
Demokrati blir inte tillgång utan farlig om man inte värnar om den.

Av Bianca Muratagic