BAGDAD BERGSTEN

Ur texten:

"Lugn. Jag ser. Jag ser att hon berättar att det brinner och att polisen skjuter tårgas och att demonstranterna kastar gatsten. Bagdad Bob var värre. Men inte mycket. Ok, stackars Bergsten får bli en symbol för hela SVT här. Det är kanske lite orättvist. Hon är ju i alla fall på plats. På gatan.

Hon sitter inte och trycker i den trygga studion hemma på Gärdet.

Fast vi väntar fortfarande på klarspråk kring vilka det är som bränner ner stadshuset i Limoges och plundrar lyxbutiker i Marseilles och eldar bilar på Place de la République?

Säg inget.

Jag vet: Norrmän. Ständigt dessa norrmän. Alla kan se det på de tusentals klipp som just nu svämmar över sociala medier. Och även om 50% skulle vara AI-fejk är bevisen ändå rätt överväldigande.

… såvida inte väldigt många unga norrmän börjat jobba som bönder, tågvärdar, brevbärare och sjuksköterskor. För det är tydligen de som är ute och kaozar där nere, plundrar Louis Vuitton-butiker och bränner ner gamla 1600-talskyrkor och stadshus.

Eller … ?"

av Jens Ganman

Tyska DW-kanalen har spelat in en dokumentär om invandrare i Parisförorterna. Kameran riktas mot två grupper som lever i samma område.

På ena sidan finns ungefär sjuttio tusen franska kineser. I Aubervilliers i norra Parisförorten har de byggt upp Europas största grossistcentrum för kläder.

Den här gruppens livsstil är väldigt enkel:
De går upp tidigt och lägger sig sent, driver små verkstäder, sköter butiker och kör transporter. De tjänar pengar och investerar dem i verksamheten, och när de stöter på problem löser de det själva. De är diskreta och tysta till vardags, sträcker sällan ut handen efter särskilda bidrag från staten och går inte ut på gatorna för att skapa oreda.
Efter årtionden har allt fler familjer köpt bostäder och byggt upp sina företag.

På andra sidan finns den nordafrikanska invandrargruppen som lever i samma kvarter.

Sett ur ett helhetsperspektiv är deras ekonomiska integration i området relativt eftersatt. Men dokumentären fångar en subtil men verklig förändring i mentaliteten: En känsla av att se dem som försörjer sig själva som ett hot sprider sig tyst.

Enligt observationerna i filmen är vissa som misslyckats med integrationen vana vid att se sig själva som offer och känna att samhället är dem en skuld.
Men när de vänder blicken mot sina kinesiska grannar förändras inställningen.
De lär sig inte hur man driver ett företag, utan ser istället på kineserna som konkurrenter.

Var kommer den här fientligheten ifrån?

Den mest konkreta konflikten ligger i att: ju bättre livet blir för kineserna, desto svårare blir det att upprätthålla offerberättelsen.

Alla är lika mycket nykomlingar och möter samma hinder i det främmande landet. Även kineserna kunde knappt ett ord franska när de kom hit, än mindre hade de lokala kontakter. Om någon genom att jobba tolv timmar om dagen kan hålla sig flytande bit för bit, blir det svårt att med rak rygg säga: ”Vi har det svårt för att omvärlden är orättvis.” En person som tyst och fokuserat tar hand om sitt eget blir ofta en törn i ögat för den som är van vid att skylla på omgivningen.

Den djupare missmatchen ligger i synen på rikedom.
I många som kräver sin rätts uppfattning är välstånd en fast och begränsad kaka.

De ser inte hur de där grossistbutikerna fylls med en låda varor i taget, utan tycker bara att kinesernas butiker tjänar pengar på deras bekostnad.

Dessutom är kineserna vana vid att svälja stoltheten och lösa konflikter genom att släta över dem, vilket snabbt leder till obalans i mentaliteten som blir verkliga säkerhetsproblem. Rån, förföljelse och gatupåhopp riktas en efter en mot den här gruppen som bara vill leva sina liv i lugn och ro.

Att försörja sig med egna händer och bygga välstånd på förtroende är den mest grundläggande värdigheten i vilket sunt samhälle som helst.

Men om en plats vant sig vid att använda offerrollen som ett gångbart kort, blir den som tyst och stilla lever ett gott liv ofta det första målet för angrepp.

Lyssna här. Det är intressant.

Vi lever i helt olika världar

SVT,

Ni förvandlar verkligheten till politiserad musikteater – medan våldet och extremism härjar i Frankrike.

Det är djupt provocerande att vi skattebetalare finansierar SVT och Sveriges Radio för att få saklig, opartisk och allsidig journalistik –och i stället får verklighet som filtrerats genom ideologiska skygglappar och en vänsteraktivism som fortsätter romantisera våld och extremism.

Jag har spenderat två veckor och granskat videklipp, bilder och material jag har hittat på sociala medier.

Det finns mängder av videoklipp från olika händelser där personer som framställs som ”fredliga studenter” med våld och tillhyggen tränger in på institutioner, samtidigt som de är insvepta i palestinska flaggor. Som sparkar, bränner, attackerar och vandaliserar.

Ingenstans och jag repeterar ingenstans har SVT rapporterat om detta. Så min fråga är vad är det jag och många andra skattebetalare som finansierar public service ser men som ni vägrar eller inte förmår att se och rapportera?

Varför råkar man glömma rapportera att maskerade män som vandaliserar och bryter sig in i institutioner som sedan brinner också viftar, bär eller är insvepta i Palestina flaggor. Varför är det irrelevant för ”opartiska” medier?

SVT, varje gång ni väljer er världsbild väga mer än verklighet där attacker förminskas, avgörande fakta utelämnas och våldsamma ligister framställs som fredliga demonstranter, riskerar ni att legitimera det beteende ni borde granska.

Frankrike skakas av våldsamma sammandrabbningar. Maskerade grupper vandaliserar, bränner och drabbar samman med polis. I Paris rapporterades omkring 300 maskerade personer ha brutit igenom polisens linjer. I Milano övergick demonstrationer i bränder, skadegörelse och våldsamma konfrontationer.

Men i svensk rapportering får vi möta flöjtspelande demonstranter. Nästan som en SVT:s egna uppsättning av ABBA-musikal medan polisen försöker och kämpar med att återställa ordningen.

Våldsamma upplopp reduceras till fredliga studentprotester vilseleds publiken. Sociala medier visar händelser som traditionella medier inte kan välja att ignorera utan att riskera sin trovärdighet.

Vi lever i helt olika världar.

När Frankrike ser ut som en krigszon väljer SVT att skriva om en flöjtspelande hippie som klagar att hon möttes av tårgas. Notera ”möttes.” När man deltar i våldsamma upplopp vad är det man som media eller demonstrant inte förstår? Vilken akt är det man missar? Bränder, våld, förstörelse, polisen som slår tillbaka med tårgas kanske?

Inga kritiska frågor, inga varför eller hur.

SVT ser elefanten i rummet men ignorerar det på bekostnad av andras trygghet. Man kan inte helt enkelt rapportera om något som krockar med ens politiska övertygelse, aktivism och ideologi.

En motbjudande dubbelmoral märks i Public Service rapporteringen om Israel och Palestina. Palestinsk nationalism framställs ofta som legitim, medan israelisk identitet misstänkliggörs och unga israeliska idrottare möts av bojkottkrav. Samtidigt normaliseras antisemitism och avhumanisering av judar och hyllningar till Hamas i studentprotester som ursäktas som politisk aktivism.

När maskerade grupper stormar byggnader och förstör historiska symboler är det inte längre enbart fråga om protester. Det är ett angrepp på det franska samhället, dess institutioner och dess kulturarv.

Public service ska granska makten, inte skydda sin egen världsbild.

Public service i sin nuvarande form måste avvecklas. Skattebetalarna ska inte tvingas finansiera journalistik som brister i sitt mest grundläggande uppdrag: att sakligt redovisa verkligheten, även när den är obekväm för den egna ideologin.

Vi betalar inte för en tillrättalagd föreställning. Vi betalar för journalistik.

av Bianca Muratagic

Läkarsekreterarna saknas.

”Nya administrativa krav tillkommer ständigt: dokumentation, intyg, checklistor, kontrollsystem och inte minst meningslösa möten. Där sitter vi tiotusentals läkare runt om i landet dag efter dag, år in och år ut. Det handlar ju bara om några minuter varje dag …

Men totalt sett är det inte tal om bara några minuter. När man räknar på det är det skrämmande många årstjänster som försvinner i Sverige.”

Det skriver David Hellsten, styrelseledamot i Sjukhusläkarna, i en krönika i tidningen Sjukhusläkaren.

”Ponera att ett nytt arbetsmoment tar 20 minuter extra per dag. Om du har 20 patienter på en dag är det försumbara 60 sekunder extra per patient, men sammantaget försvinner två hela veckor per år i arbetstid bara på den lilla förändringen.

För våra cirka 23 000 medlemmar i Sjukhusläkarna motsvarar det nästan 1 000 heltidstjänster!

Vi läkare behöver administrationstid, men med mottot ”Kloka administrativa val”. En ny administrativ uppgift måste ersättas med extra tid eller med att en äldre administrativ uppgift plockas bort.

Kloka administrativa val handlar inte om att göra så lite som möjligt. Det handlar om att använda vårdens olika kompetenser på bästa sätt. Läkartid ska användas där just läkarens kompetens behövs.”

av Sjukhusläkaren

Utan Hamas attack inga offer i Gaza

Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Blekinge

Bild: Blekinge Läns Tidning

Det har nu gått tre år sedan den 7 oktober 2023 – denna dag som för alltid förändrade historien och lämnade djupa, oläkta sår.

Omkring 1 200 (1770) oskyldiga liv släcktes under de brutala attackerna i Israel, de överlevande, de som togs som gisslan och fick uppleva denna ondska, bär på djupa trauman, och alla de familjer som splittrades när nära och kära togs som gisslan.

Denna fasansfulla terrorattack var inte en isolerad händelse, utan det mest extrema uttrycket för en ideologi som har Israels totala förintelse som sitt uttalade mål. Genom sin grundstadga och sin militära strategi har Hamas under decennier vägrat att erkänna Israels rätt att existera, och i stället valt terror, raketbeskjutningar och kompromisslös förintelsevilja framför varje möjlighet till fred.

De tre år som har följt har präglats av en enorm våg av sorg, krig och mänskligt lidande. Det är en påminnelse om hur snabbt världen kan förändras av extremistiskt hat, men också om hur viktigt det är att vi aldrig viker ner oss för terrorismen.

I vågen av detta har det fötts en otäck pro-palestinsk rörelse som samlas i sitt hat mot judar och Israel. Men det stannar inte där, den palestinska flaggan dyker upp när skolor i Frankrike bränns ner och gator och torg terroriseras i Europa. Vi är alla under attack av samma krafter.

Låt oss aldrig glömma offren den 7 oktober

av Anna Sundberg

Ett strålande exempel på hyckleri

I Oxford demonstrerade invånarna för att välkomna flyktingar.

Oxford tyckte ytterst illa om den främlingsfientlighet som förekom bland vanligt folk.
Kvinnorna i Oxford gjorde hemmasnickrade skyltar

Säg Nej till Islamofobi!
Kvinnor mot yttersta högern!

De ordnade stora demonstrationer på Oxfords gator.

De gjorde stora hjärtan i papper som de målade i kärleksrött.
De hade en trumsektion i sitt demonstrationståg.
De sågs och hördes.

De var en motreaktion, mestadels kvinnor, mot högerkrafterna i Storbritannien.

Som en följd av de massiva demonstrationerna med musik, Kärleksbudskap och Välkomnande så beslutade Inrikesministeriet att bygga en flyktingförläggning för 1256 flyktingar i den lilla byn Piddington, 8 km nordost om Oxford.

350 personer bodde permanent i Piddington.

En kvinna Hari Reed som var med och ledde demonstrationerna för ett flyktingmottagande, är ordförande för organisationen Asylum Welcome.

Hon råkar dessutom bo i Piddington.

Med allvarlig min förklarar Hari Reed att just hennes by saknar förutsättningar att ta emot migranterna.

Hon förklarade att omständigheterna för migranterna var inte de bästa för att bosätta sig just i Piddington.

Själv trivdes hon bra där.

Dessutom så påpekade de som stod bakom välkomnandet, men som opponerade sig mot att det skulle ske i deras by, att det var stor skillnad på lokalbefolkningens invändningar, och de högerextremas motstånd.

Under hela sommaren 2026 hade de goda oxfordborna demonstrerat mot fascism och rasism och för att Storbritannien skulle ta emot ännu fler emigranter,

På en kvart slutade allt välkomnande, när det blev känt att just deras by skulle få en flyktingförläggning.

Byborna i Piddington beslutade därefter, genom en folkomröstning sin självständighet, att lämna Storbritannien och bli en del av USA.

Hyckleriet har aldrig nått högre höjder än godheten i Oxford och i den lilla byn Piddington.

Kvinnor som tidigare har vurmat för ökat flyktingmottagande protesterar nu över att 1256 män ska komma.
De känner sig inte säkra.

Tidigare var engelska män inkvarterade i militärförläggningen.
Då protesterade inte Piddington.

Nu kommer äntligen deras asylsökare till just deras lilla by. 1256 män från Mellanöstern och Nordafrika. De pekar därmed särskilt ut just män från Nordafrika och Mellanöstern för att vara opålitiga.

Över en natt blev alla dessa goda människor som har demonstrerat för ett ökat flyktingmottagande till Storbritannien de som därefter blev de största motståndarna, när flyktingarna skulle komma till just deras by.

Men självklart är det synd om Piddington.
Många av dem har låtit andra vara goda utan att tänka på konsekvenserna.

I Piddington bor 133 kvinnor.
Det gör 1 vit kvinna mot 10 muslimska män.

Den engelska staten har varit förutseende att sätta upp affischer att våldtäkter inte är tillåtna.

Tänk på det alla ni som är tysta och låter er representeras av godhetstörstande människor som har ett behov av att vissa deras godhet.

Makthavarna kan tro att det är folkets vilja och asylinvandringen kommer att fortsätta.

Det bästa är att kräva stopp på all asyl- och anhöriginvandring.

Ännu bättre är att de som kommer till ditt land för att leva på bidrag, ska utvisas.

Den som har kommit som flykting och reser tillbaka sitt hemland ska bli av med alla sina svenska papper och nekas inresa till Sverige.

Den bestämmelsen kan gälla retroaktivt 15 år tillbaka.
Man ska inte vara feg och inte heller vara tyst.

Piddington är ett strålande exempel på hyckleri när det är som störst.

Stefan Torssell 5 okt -26

När ska arabförbundet kritisera pågående kravaller

I Frankrike pågår kravaller från ungdomar med i huvudsak utomeuropeisk bakgrund. 

Protesterna gäller, enligt uppgift, För stora klasser, Hygienisk misär och Allmänt undermåliga förhållanden. 

När jag ser filmer från upploppen så ser en förvånansvärt stor del av de studietörstande studenterna ut att komma från Marocko Algeriet och Nordafrika. 

Givetvis finns också en del vänsterungdomar som bränner Bilar Bildäck och Saker på stan, vilket alla vet är ett uttryck för "studiehunger". 

En god vän lade upp en video från kravallerna på Facebook och fick omedelbart sitt konto begränsat. 

Videon innehöll våld, var förklaringen. Facebook följer bara EU:s regelverk. Befolkningarna ska hållas okunniga om vad som sker. 

Läser man svenska tidningar så får man intrycket att det är vanliga franska ungdomar som demonstrerar. 

Att de bränner, kastar sten och förstör ges ingen förklaring till. 

Några studieintresserade ungdomar sprang efter en fransk poliskvinna och sparkade ner henne mot marken. Därefter stod de som i ett grupparbete och sparkade på henne när hon låg mot gatan. 

Annars får man inte det intrycket att tonårsgrabbar har ett så stort "studieintresse". 

I Sverige saknar cirka en fjärdedel av dem, som slutar högstadiet förmåga att kunna läsa en text och förstå innehållet. 

Om de visade lika mycket energi att lära sig att läsa, som de franska ungdomarna exponerar i sin samhällsförstörelse, så skulle Sverige vara världsbäst i alla Pisaundersökningar. 

Något säger mig att något inte stämmer i nyhetsrapporteringen. Min erfarenhet säger i stället att ungdomar som vill studera söker sig till böcker och inte gatustenar. 

Det vi ser i Frankrike är alltså i huvudsak utomeuropeiska kravaller där deltagarna uttrycker sitt hat mot Frankrike och den franska befolkningen. 

Min prognos är att denna förstörelselusta och förakt mot européer kommer att öka och inte minska. 

Ännu fler kommer dessutom att missköta sig inte bara på gator och torg utan fortsättningsvis ännu mer i skolan. 

När kommer Europa att slå tillbaka i betydelsen att reagera? 

Och som vanligt, när hörde ni en imam eller någon företrädare för det arabiska samfundet kritisera pågående kravaller? 

Stefan Torssell 4 okt -26

<p>Arabförbundet 

 

Bra att de kristna blev utvisade

Snälla läs igenom detta inlägg så ser ni vad som står i muslimernas agenda.

Jag har arbetat som SFI-lärare i mer än trettio år, slutade för några år sedan.

Det är många personer som jag fortfarande har i mina tankar och undrar hur de har det idag.

En kvinnlig läkare, lärde sig det svenska språket mycket snabbt, varje dag kom hon med brev till mig, som hon hade skrivit på svenska, jag läste och rättade dem till henne. En mycket ambitiös person, alltid glad. En dag kom hon och sa att hon skulle arbeta på vårdcentralen under lovet, som biträde, för hon ville lära sig hur det fungerade i Sverige.

Ett annat ungt par, både högutbildade, ansåg att vårt land var jämförbart med paradiset. Dessa två ville få stanna kvar och bosätta sig i vårt land. De ville arbeta här och de ville bilda familj, för här kände de sig trygga .

Ett annat par, i medelåldern, också högutbildade, en var byggnadsingenjör och den andra var något inom väg konstruktion. Lärde sig också vårt språk mycket snabbt. Deras önskan var att få stanna här och hjälpa till med att arbeta med det som de var utbildade till.

Alla dessa personer var kristna och samtliga fick avslag på sin asylansökan och de skulle lämna landet omedelbart.

Hon arbetar på Migrationsverket som Expert på Sveriges Flyktingkvot och Högsta Chef över vilka Kvotflyktingar Sverige skall ta emot - och vilka som ska lämna landet.

Elever från Mellanöstern tyckte att de var bra att de kristna blev utvisade, jag ifrågasatte detta och fick då till svar, vi ska ta över ert land och hela Europa, inte genom krig utan genom att våra kvinnor ska föda så många barn som möjligt och när vi kommer i majoritet så är länderna deras, det står i avtalet som alla muslimer har vetskap om.

Det var då som jag fick vetskap om Barcelonaavtalet och dagen efter fick jag läsa originalet på detta fruktansvärda avtal, ett landsförräderi anser jag. I slutet av nittiotalet.

Detta skedde samtidigt som många analfabeter från ett speciellt land fick PUT (permanent uppehållstillstånd).

Alla från Mellanöstern fick också PUT, när jag ville diskutera detta så fick jag till svar; att eftersom jag bara var lärare, så kunde jag inte förstå varför vissa fick stanna medan andra fick lämna landet. Jag ifrågasatte varför ALLA kristna fick avslag, trots att de var högutbildade och lärde sig vårt språk och vår värdegrund, medan analfabeter fick stanna kvar.

Jag fick aldrig något vettigt svar, utan bara en massa floskler. Det var Lena Hjelm Wallin S som undertecknade detta avtal, hon var minister inom socialdemokraterna då

av Anette Öhlin

Lars Hedegaard är idag 84 år gammal. Han är en av vår tids hjältar. I över 20 år har han bekämpat islam med sitt skrivande, sina böcker och tal, och 2004 grundade han Pressefrihetssamfundet. Han har en magisterexamen i historia och litteratur från Köpenhamns universitet i Danmark och har arbetat som journalist och författare. 2013 överlevde han ett mordförsök på grund av sin kritik av islam. En man som utgav sig för att vara brevbärare sköt mot honom på nära håll.
Han överlevde, och han fortsatte att kämpa.

Han skriver så oerhört bra om vad som händer. På danska. Jag har översatt den här. För att det är sanningen. För att det berör oss alla och vad vi står inför. Och vi borde vara bekymrade. För det vi bevittnar i västvärlden kommer inte att sluta på ett bra ställe om detta fortsätter. Läs den. Det är viktigt.👇🏽

Politik var något vi brukade ha

Av oförklarliga skäl betraktar den överväldigande majoriteten av skandinaver och de flesta andra européer Amerikas demokrater som de snälla, de civiliserade, de vänliga och de fredsälskande, i motsats till republikanerna, som i media framställs som vidriga, högerextrema, rasistiska, halvfascistiska och krigshetsande.

Så det kan inte råda någon tvekan om vem européer ska ställa sig på och heja på, och motbud får inget utrymme i de statslojala medierna. De frodas i alternativa onlinemedier, vars berättelser aldrig rapporteras av DR (Danmarks offentliga programföretag, förkortning för Danmarks Radio). Det hette en gång Statsradiofonien (Statsradion). De borde ha behållit det namnet, eftersom DR är den djupa statens flitiga tjänare.

Journalisterna är fria att kritisera politiker, politiska partier, influencers, biskopar och församlingsskrivare, men själva maktstrukturen kommer de inte att röra.

Det är därför danskar och andra européer finner det naturligt att sympatisera med en annan statsentusiastisk (statsentusiastisk) rörelse på andra sidan Atlanten, i form av Demokratiska partiet. Demokraterna är de snälla, och republikanerna är de otrevliga. Det är allt du behöver veta för att förstå amerikansk politik.

Jag beklagar därför att behöva hänvisa till ett par nyligen genomförda opinionsundersökningar bland demokratiska väljare. En genomfördes i september i år av en grupp som kallar sig Center for Strategic Politics, och dess resultat är tillräckligt för att orsaka sömnlösa nätter. Bland demokratiska väljare skulle 87 procent se positivt på det om Trump dömdes i en riksrättsprocess och avsattes från presidentposten. En majoritet på 59 procent skulle välkomna en militärkupp mot Trump. Hela 29 procent skulle vara glada om presidenten mördades. Vad man än må säga om "moderata" demokrater (av vilka det finns väldigt få), är det tydligt att partiet som sådant har radikaliserats på nolltid, och att de flesta av dess väljare är redo att göra sig av med demokratin, så länge de kan bli av med objektet för sitt hat.

Men varifrån kommer denna antidemokratiska vänstersvängning?

Det korta svaret är: från universiteten, där professorerna, istället för att ge studenterna kunskap, har fyllt dem med ideologin att allt i historien och samhället kan förklaras med dikotomin mellan förtryckare och förtryckta. Vilka förtryckarna och de förtryckta är kan variera beroende på omständigheterna, men de kommer alltid att finnas kvar, och de kommer alltid att vara den politiska kompassen.

Att gå på ett amerikanskt universitet är detsamma som att låta radikala professorer hjärntvätta dig, och enligt en annan opinionsundersökning bland amerikanska universitetsstudenter har resultaten inte uteblivit: När man konfronteras med en talare vars åsikter man inte delar, anser 69 procent att man har rätt att dränka honom genom att skrika. En betydande andel av studenterna, nämligen 34 procent, finner det acceptabelt att tillgripa våld för att hindra en politisk motståndare från att tala.

Det vi bevittnar är politikens död i traditionell bemärkelse.

En gång i tiden innebar den politiska processen att acceptera sin motståndares rätt att tala och försöka bemöta honom med argument.

Men det var då. Vi lever nu i verkligheten att vänstern är utan argument, men desto mer fast besluten att hålla fast vid makten.

Till varje pris och med alla medel.

/Lars Hedegaard

Originaltext av Krisztina Maria

Alltid ljus över mörker

Varför ser så många i den pro-palestinska gruppen arga, bleka och ohälsosamma ut hela tiden?
Låt mig säga det.

Det är något konstigt med hela energin. De pratar om frihet, men de verkar fångade i ilska och offerroll. Alltid ytterligare en anledning att vara upprörda. Alltid någon annan att skylla på.

Ställ en kritisk fråga. Ta upp fakta som utmanar deras berättelse. När de får slut på argument börjar personattackerna… Baby killer! Sionist!

Som om "sionist" ska förolämpa mig. Ja, jag anser att judar har rätt till Israel som stat och hemland. Varför skulle jag skämmas för det?

Och när attackerna inte tystar dig, och din röst fortsätter att nå fler människor, börjar några av dem hitta på saker om dig och sprida rykten… lögner. Istället för att bygga något eget, spenderar de sin tid på att försöka riva ner andra människor.

Det säger dig något om vilka vi har att göra med när islamister och deras nyttiga idioter tar till lögner för att vinna ett argument. Tänk dig vad de skulle kunna bidra med om de lade den energin på att bygga starka samhällen istället för att sprida hat.

För mig är detta ett val mellan mörker och ljus. En lögn vill att du ska lyssna på den, upprepa den och så småningom tro på den. Bibeln kallar djävulen lögnens fader. Jag tror att det finns en anledning till att dessa ord träffar så hårt.

De representerar allt annat än den friska, fria människa de påstår sig kämpa för.

När ilska blir din identitet syns den så småningom i ditt ansikte. Du kan känna det i den energi du bringar in i ett rum. Människor uppfattar det instinktivt. Vi känner varandras närvaro långt innan vi har hört alla orden.

Du kan säga "frihet" så många gånger du vill. Människor känner fortfarande vad du bringar. För din energi och den signal du sänder ut? Du kan inte fly från dem. Och du kan inte ljuga dig ut ur dem.

Ljus över mörker. Alltid.

Originaltexten av Krisztina Maria