Klanröstning, valfusk och en politik som förutsätter att väljarna alltid kommer att rösta på ”rätt” sida kan till slut slå tillbaka mot dem som byggt systemet.

I sin iver att behålla makten men framstå som antirasistiska, goda och toleranta har de rödgröna under lång tid underskattat en ganska enkel verklighet: De som en gång var deras valboskap röstar nu utifrån sina egna intressen, värderingar och lojaliteter.
När man samtidigt blundar för problem med integration, korruptions, kriminalitet, fusk, parallella strukturer, klanlojaliteter och en förändrad syn på demokrati, riskerar man att skapa precis den situation man själv säger sig vilja förhindra.
Det är enkel matematik.
Släpper du in fler och fler människor i ditt eget hus utan att fundera över vad som händer med sammanhållningen, värderingarna och spelreglerna, kan du en dag upptäcka att du själv inte längre bestämmer över huset.
Det är inte rasism att konstatera det. Det är demografi, makt och politik.
De rödgröna har länge tagit den svenska demokratin och de västerländska samhällsinstitutionerna för givna. De har utgått från att deras värderingar alltid kommer att dominera och att människor som kommer hit automatiskt kommer att anamma samma syn på demokrati, frihet och samhällsansvar.
I en demokrati finns inga permanenta maktpositioner. Den som tror att makten tillhör honom eller henne för evigt har redan missförstått demokratins grundidé.
I morgon kan samma politiska krafter som i decennier betraktat sig själva som självklara makthavare tvingas lämna sina poster när väljarna väljer någon annan.
Och då återstår frågan:
Vad händer när den politik man själv varit med och format förändrar det samhälle som politiken verkar i?
Jag har fått nog av politiker som sätter ideologiska ambitioner framför verklighetens konsekvenser. Empati utan konsekvenstänkande är inte automatiskt god politik. Den är destruktiv och självutplånande.
Den som frivilligt försvagar sitt eget samhälles sammanhållning ska inte bli förvånad när konsekvenserna till slut når den egna dörren.
Hittills har medborgare hamnat i underläge. Men nu får även politiska ledare smaka på sin egen medicin och röran de har ställt till!
Demokrati blir inte tillgång utan farlig om man inte värnar om den.







